Jag är på paus..

.. Från bloggen ett tag nu, o anledningen är att jag inte fixar att sitta o skriva. Jag fixar inte ensamhet o jag fixar inte "lugn o ro".

Jag slåss med 1400 känslor samtidigt. Glad över mitt hus, mina barn, mina djur. Trivs på jobbet o har äntligen börjat kursen som ger mig behörighet till soc. sekreterare.
Men så fort det blir några sekunders tystnad kommer Emil fram o jag går ner mig igen. Det är precis som att han håller sig bakom ögonlocken o tittar fram när det blir en paus. 

Idag är det skitsöndagen igen då pappaveckan börjar. Har gått runt o gråtit o tyckt synd om mig själv, men gick till slut o snöt mig, torkade tårarna, hällde upp vin o började måla bakom Elsies element.

Nu har jag några hyllor o fönsterbrädet kvar som ska upp. I veckan SKA jag bli klar med golvet o då är rummet klart. ❤️ Före o efterbilder kommer. 🤗

Men jag återkommer när jag kan skriva igen. Jag skaffar mig fulla dagar o det trivs jag med. Denna sorg är det värsta jag varit med om o jag gör allt jag kan för att inte släppa greppet igen. 
Men under tiden fixar jag i huset. Som min BrittMarie skrev: det är tur jag har huset nu, så jag får använda det som terapi. 

Hej sålänge 🙌🌼