Min mamma

Ni vet ju att jag använder bloggen som en terapi ibland, men när det är för mycket i huvudet så kan jag inte skriva alls. Därför går det lite längre mellan inläggen just nu. 
 
Det händer både glada o tråkiga saker nu. De bra sakerna är ju att jag kaaaanske får huset, fortfarande inte klart. 😴
Jag har oxå denna vecka, kommit in på kursen Socialrätt, som jag väntat på i så många år. Problemet där var ju dock att kursen jag kom in på var den enda kursen jag sökte som INTE var på distans! O jag valde ju då en kurs som är i TROLLHÄTTAN...... Innan jag bekräftade min anmälan så mejlade jag med dem, o de sa att de brukar ha en dag i veckan där man träffas, o de andra dagarna läser man hemifrån. Hon menade på att vi "löser det" när jag skrev jag bodde i ronneby. Så jag sa ja, o kursen är fem veckor med start i början av maj. ✌
 
Men trots detta kan jag inte slappna av. Mamma är så jäkla dålig nu. Hon har sista graden av kol, hon har atros o hon har skolios. 😢
Vi har ju vetat om detta i några år, men hon blir ju sämre o sämre hela tiden. o jag har en riktig panikkänsla i kroppen heeeela tiden. 
 
Jag har inte skrivit om det så mycket innan, av respekt för henne, men nu frågade jag om jag fick skriva, o det var ok. 
 
Mamma är den absolut viktigaste personen i hela min värld. Det är hon som har format mig o mina syskon. Hon är roten till hela vår familj, o det är henne man alltid vänder sig till. Alla ringer henne när det är nåt. Hon kan svara på allt, för hon känner oss bäst. Hennes klunga består av fyra barn, tolv barnbarn o snart tre barnbarnsbarn.
Bra jobbat, mamma!!! 💓
 
Här är hon med alla sina barnbarn o barnbarnsbarn, sommaren 2016. 
Precis där hon vill vara - mitt i smeten. 💗
 
Trots att vi haft samma uppväxt, jag o syskonen, så har vi vuxit till fyra helt olika individer. Hon har låtit oss välja vår egna väg, men hon har aldrig släppt blicken från oss. Gör vi fel, så säger hon det. O när vi gör rätt så säger hon det. Hon skryter om oss hela tiden, o hon "kan inte fatta hur hon fått så rediga ungar.." Med henne bredvid sig är man världens bästa o starkaste människa, o ingenting kan slå ner på en. Man är odödlig. 
 
Jag har ett jäkla självförtroende o tror mig klara det mesta, o det är ju för att mamma alltid säger att jag gör just det. klarar allt. Vad jag än ska göra, så säger hon "det fixar du."
 
Hon får alla i rummet att vara superhjältar. 
 
Mamma är känd för att vara den pigga o glada. Alla älskar henne. Hon ställer alltid upp för allt o alla.
 
Hon är den som skrattar så hon gråter o hela magen hoppar. Hon drar med fingrarna längs mungiporna innan hon målar sina läppar. Jag har aldrig sett henne med strumpor på o hon kan springa i foppatofflor i snön. Hon är alltid svettig o skriker "ÖPPNA FÖR BÖVELEN!!!!!" när hon kommer in till folk. 
 
Hon har alltid tagit "en stund på soffan" efter jobbet, då hon legat med en kudde mellan knäna, händerna under huvudet o sen vickar hon på tårna. 
Hon har alltid glasögonen ovanpå huvudet. 
Hon pratar alltid med sig själv, eller med personerna i TV-rutan. Idag fnittrade hon till sin älsklingsserie Downton Abbey. Avsnitt som hon redan sett flera gånger. 
Hon grymtar i sömnen men så fort man börjar viska i hennes närhet muttrar hon "jag hör er".
Hon har alltid haft ett paket cigaretter bredvid sig, tillsammans med läppstift o lypsyl, en korsordstidning o ett paket läkerol. Hon pillar alltid på sina fötter vilket gör lillebror vansinnig. 
Hon pussar alltid många många pussar, vilket får barnbarnen att sucka. 
 
När hon jobbade sprang hon alltid runt med en flätad korg. Hon var extremt omtyckt bland kollegorna, o bland mina kompisar har hon alltid varit deras "Mamma Lena". Hon är äldst i sin egna syskonskara, o har absolut tagit storasysterrollen. 
 
Mamma har alltid varit den som tagit hand om alla andra, o därför har hon så svårt att acceptera att det är vi som tar hand om henne nu. Vi har bråkat en del med henne nu, men det är för att vi är rädda om henne. Ser vi att hon är sämre, så vill vi att hon åker in till akuten, men hon vägrar alltid. De gånger vi har fått in henne, har det varit på håret. Hon har då legat inne några dagar o sen har hon fått komma hem igen. 
 
Det farliga är att hon blir gradvis sämre, o då tänker hon inte så mycket på det. O när vi påpekar att hon är sämre, svarar hon att hon "HAR varit dålig, men känner nog att hon börjar bli piggare nu.." allt för att vi ska lugna oss. 
Men så fort man själv är lite snorig tar hon fram sin mammaröst o beordrar sängläge. 
 
"Mamma jag är vuxen nu. Jag avgör själv när jag behöver vil..."
"Jag är din mamma!!! Gå o lägg dig!!" 
 
Varför det är extra jobbigt nu, är för att man märker att hon tappat hoppet. Hon är den sista som tappar hoppet, o det är så jävla jobbigt att se hennes trött blick. 
 
MAMMA. Jag vet att du läser detta, du läser alltid min blogg. Jag gissar att du är ledsen nu, men det var inte syftet. Jag behövde bara skriva av mig. jag skriver alltid om mina tankar, det vet du. O det är DU som är i mina tankar. Varje dag. Hela tiden. 
 
Jag är så ledsen när jag inte är med dig. Men så fort jag kommer hem till er, så känner jag mig trygg igen. Du får mig att må bra. Idag tyckte du jag var "duktig" som vek din tvätt, o jag var duktig som strök era kläder, även om jag inte stänkte vatten som ni ville jag skulle göra. 
 
O jag är inte där bara för att du behöver ha hjälp. Jag mår som bäst när jag är hos dig. Då är jag inte ledsen. 
 
O förresten, du har ju tagit hand om mig i snart 40 år, så det är väl på tiden att jag tar hand om dig?
 
Midsommar i stugan!
 
Elsan o Måmå. 💗
 
Vi!
 
Elsan hos måmå, med tutte o snutte.. 
 
 
 
Jag älskar dig mamma, över allt annat. 💗