Mammavecka vs Pappavecka

Jag minns inte riktigt när Henrik o jag separerade, men kan det vara i april som jag flyttade till lägenheten??
Jag minns i allafall den ångest jag hade på söndagkvällen när jag kom hem till en tom lägenhet efter att ha lämnat barnen.. Fyyyy fasen. Hade ju ont i hela kroppen efter alla tårar.
 
Det finaste var när Maria en kväll kom som ett skott, med en blomma o fika. Jag mötte henne i hallen o hon gick rätt in med bestämda steg, lämnade av blomman i köket, o tog hundarna i koppel o drog med mig ut för en kisserunda. Hon visste att jag behövde luft o sällskap. GULD VÄRT!! 💜
 
Först nu kan jag njuta av pappaveckan. Det är andra veckan som jag kan känna att det är riktigt skönt att vara ensam här hemma. Det är fortfarande jobbigt på söndagkvällen. Jag brukar köra inom mamma o Kenta för att slippa köra hem, men nån gång måste jag ju ändå hem. Då brukar det hunnit bli lite senare så jag kan gå o lägga mig direkt. 
 
Men jag har inte hittat nån balans. Under mammaveckan är det väldigt intensivt o Jag ger allt för att ungarna ska få det så bra som möjligt. Under pappaveckan är det precis tvärtom o det enda jag gör är gå ut med hundarna, skäller på Emil som skäller på Lucas, o ligger i soffan. Har ingen motivation att göra nånting alls. Det är riktigt illa. 
 
Igår lämnade jag dem igen. Har haft en riktigt bra vecka med födelsedagsfirande för ines o baluns hos Martin o Louise i lördags. Väldigt väldigt trevligt De bjöd in oss på förrättsgille. Vi bestämde då att varje enskild människa skulle ha med sig en förrätt, alltså 10 rätter runda. superrolig ide! 
 
Mer presentation kommer senare när jag har mer utförliga menyer. ;)
 
Nu går ögonen i kors på mig. Dags att sluta.