Den sedvanliga nedräkningen..

För elva år sen, låg jag i soffan o klockade värkar. Jag hade badat o lade mig nu för att titta på film. Henrik jobbade på restaurangen. 
Jag försökte sen sova men kl 04 gick jag upp o stampade runt där hemma. Det är så jag tagit mig igenom mina förlossningar. Stampa hårt i golvet. En timme senare hade jag väckt henrik o sen åkte vi in. 
 
Jag minns att jag var lite sur när vi åkte in, eftersom i alla de filmer jag sett så kör de i 160 in, med en skrikande brud i baksätet. Men nej då. Henrik, han körde försiktigt in, genade inte ens i rondellen. Han tänkte ju tvärtom, att han ville ta det lugnt så det inte satte igång nåt. 
 
Det var en djävulskt segdragen förlossning. Jag hade krystvärkar i två timmar, o sen tog de henne till slut med sugklocka. 13.33 kom hon ut. Den fjortonde januari. 💜
 
Min pärla. Mitt trotsmonster. Människan med de stora frågorna. 
 
 
En tumme emellan.. 😅
- Mamma, du kan ALDRIG göra såhär!!!! 
 
Jag har lite ångest detta året då jag inte har så mycket till henne. Gav de mesta i julklapp. O hon önskar inte mycket heller, men ikväll sa hon att allra högst på listan var ett Twisterspel. Jag låtsades skämmas för hon har önskat sig det hur länge som helst, men jag har glömt bort det varje år. 
 
Men inte i år. I år ligger det i paketet. ✌💗
 
Grattis min stolthet. Om 30 minuter blir du ett år äldre. 💓