Vi vänder blad o påbörjar ett nytt kapitel

Elsie väckte mig för en timme sen. Då låg jag i sängen med Ines. Vi smög upp o hittade en vaken henrik i soffan. Det hade varit MMA på morgonen.. 
Sekunden senare vaknade en ilsken ines som stegade ut i köket. Hon HATAR att vakna sist. Hon är så rädd att missa något o vill att vi väcker henne när vi vaknar. Men då har jag sagt att då får hon lägga sig tidigare på kvällen, o då tystnar hon. 
 
Nu bytte elsie o jag plats med henrik i soffan, o ines kröp in under täcket med henrik. De får sova en timme till. Elsie glömde bort lördagsgodiset igår så hon sitter med en klubba i munnen o tittar på youtube på min mobil. Vi har inte lördagsgodis, vi har helggodis. De älskar godis som andra barn, men de småäter bara så det är alltid kvar på söndagen. O helgen efter får jag slänga de hårda bitarna som är kvar. De generna är varken från henrik eller mig. Man GLÖMMER inte bort godis. 
 
Jag tänkte blogga o skriva om veckan som varit. Men då slog det mig att ni inte vet. Ni vet inte min ångest jag levt med i ett års tid, o ni känner inte till den paniken jag hade i januari. O ni vet inte hur lättad jag är just nu. 
 
Henrik o jag separerar. IGEN. Vi separerar som vänner o har en tanke om att vara särbos, vilket i vår drömbild innebär att vi bor isär, har tjejerna varannan vecka o träffas o umgås under helgerna. 
 
Jag älskar Henrik. Han är världens bästa pappa till barnen, o han känner mig som få människor gör. Det är nog bara mamma, anna o Fia som känner mig på samma sätt. Som kan tolka mig på en halv sekund, vare sig det är på telefon eller face to face. Mamma kan ju berätta hur jag känner innan jag själv är medveten om det. 
 
Han är ju en del av mig själv o vi har ju levt ihop i 18 år, men fyra av dem bodde vi isär. Arton år.. det är ju sjukt. JAG är ju 18 år! 
O vi trivs ihop. Vi har samma värderingar, samma syn på uppfostran o samma tankar om framtiden. 
O vi bråkar väldigt sällan. Vi tjurar istället. 
 
Så varför separerar vi då?? Det går inte att förklara på fem minuter. Och fem minuter är just vad jag har innan tjejerna river huset. De håller på att "hungra ihjäl!". O båda är typ nakna o blå/beiga i sin solfattiga vinterhud. 
 
Det jag kan säga är att vi båda är nöjda med beslutet o ser fram emot vad framtiden kan visa. Tjejerna vet såklart om allt o pratar om det på sitt sätt. De är inte ledsna utan förväntansfulla.
 
O när jag tänker på allt så klappar jag mig på axeln för vi sköter detta jefligt bra kan jag säga. Vi är öppna mot varandra o barnen, vi pussas fortfarande, vi lever i en familj o det bästa av allt - vi skämtar o vi är glada! 
 
Resten får jag ta ikväll. Ha en skön söndag mina vänner!!!! 
 
 
Nedan ser ni Elsie öppnar sin nya garderob i sitt nya rum. Hon visste inte vad som fanns inuti, o det får representera vår framtid. 😍