Semesterångest o dagarna går

Frågar man folk "vad betyder semester för dig?" så lovar jag att du får tusen olika svar, men i de allra flesta så kommer nog sol o bad i svaret. 
 
För mig är semester antingen att åka iväg - lämna alla rutiner som hemmet kräver, att ligga på stranden eller att man gör saker som man annars inte hinner med under veckorna. Men jag blir superstressad av känslan när kvällen kommer o man inte gjort NÅGONTING. Jag blir stressad av att dagarna går så fort. 
Men jag vet inte riktigt vad det är jag ska hinna med? Jag har ju inte något veckoprojekt jag ska ro iland innan augusti..? Men det känns som slöseri på en semesterdag. 
 
Jag är inte beroende av vädret när jag är ledig, då hade ju allt fallerat. Jag förstår verkligen inte folk som lägger hela semesterplaneringen baserat på förhoppningen att det ska vara sol o värme ute. Tro mig, jag äääälskar sol o stekande hetta, men jag kan inte planera min semester efter nåt jag inte kan påverka. Ofta hör man folk som nästan ursäktar en misslyckad semester pga vädret. 
 
"Nähe, regn idag me, då sätter jag mig på pinnstolen o gör inte ett skit idag med.." 
 
Däremot har jag mer krav på aktiviteter med barnen när det inte är badväder. Är det sol o varmt, så kan man packa väskan o dra ut på stranden en hel dag. Sen är barnen trötta o mamma o pappa är solbrända o utvilade. Alla är lyckliga. Men är det inte badväder vill jag aktivera med något annat, o då vill jag åka iväg på nån aktivitet. Jag behöver ha en plan för dagen när vi äter frukost. 
 
Ända sen i fredags då vi fick höra att ines hade Svinkoppor så har hon nästan suttit i karantän här hemma. Inte för att hon måste, utan för att hon själv känner sig ful o äcklig. Hon tycker att alla tittar på henne. Jag har ju förklarat det för henne att det bara är hennes känsla, att vi andra inte tänker på det som hon gör, men hon tänker så ändå. Enligt läkaren så smittas man inte när utslagen har torkat, o man smittas bara om man rör på såret, eller om ines själv är där o pillar o man tar på hennes hand ex. 
Men ines rör inte såren, o ändå springer hon o tvättar händerna av rädsla för att hon tagit bredvid. Hon har en egen handduk o vi byter hennes örngott, för det sa läkaren.
 
 
Så det är ju inga som helst problem att umgås med folk egentligen. Varken elsie eller jag har ju blivit smittade. Men ines har inte velat följa med o handla eller vara där det är folk. Vi har därför anpassat oss lite såklart, men jag fick övertala henne till att följa med på stan i onsdags när det var aktiviteter på stan inför Lejonkungen. Vi cyklade direkt till gallerian där Elsie fick ansiktsmålning. 
😍
Ines stod i kön med Elsie o mig, o tryckte sig emot mig o var såå obekväm.
Hon hade fixat med Elsies hår, färgat med en slinga svart färg o lockat det så hon skulle vara fin inför dagen. 
 
Sen gick vi till gågatan där det var lite jippon med djungeltema. Vi fikade på Ellens bokcafe, o Elsie hade springtävling på låtsasgräset som de hade lagt fram dagen till ära. Ines sneglade efter kompisar hon kände. De ville hon INTE träffa!  
 
Innan bion mötte vi upp Henrik som tog över Elsie, så vi kunde gå på bio själva. 
Lejonkungen var fantastisk!! Jag bara ÄLSKAR den filmen. 💛
Timon o Pumba gör så mycket för filmen, o de är ju så sjukt roliga! 
 
Vi gick sen till Bakgården där vi mötte upp gänget för musikquiz, men efter nån timme började ines viska att hon ville hem. Hon satt hela tiden o sneglade på folk. När jag såg Elsie gäspa så gav jag upp o vi cyklade hem. 
 
När vi kom hem fick jag höra att Kenta var inlagd på sjukhuset efter att ha ramlat o inte kunnat resa sig upp pga yrsel o skakningar. De hade röntgat honom o funnit ärrbildning efter ännu en stroke. Han har alltså nu haft tre strokar, varav endast en som de märkte o fick åka in för, för några år sen. Men han har ingen aning om när han fick den sista nu. 
 
De tog prover o ännu en röntgen på torsdagmorgonen, som inte visade på något, så han fick åka hem. Jag körde in o hämtade honom o lämnade barnen hos henrik så länge.  
 
När jag lämnat av Kenta hemma hos mamma körde jag för att hämta barnen igen. De skulle precis hoppa i poolen o ville ABSOLUT inte följa med mig! Klockan var efter lunch, o jag kände dagen skulle försvinna utan att vi gjort något.
Ines tyckte att vi allihop skulle hänga i henriks trädgård så kunde de bada. 
 
"Du har ju bott här, så det borde vara som ett hem för dig?" 
 
Hon förstår ju inte det. Hon förstår ju inte hur jag kan känna mig som en främling i det hemmet. Det är ju nästan så det känns. Jag gick ju så länge o vantrivdes där hemma, så det har nästan blivit en spärr som jag inte kan bryta. 
 
Iallafall så fick jag till slut med mig Elsie hem o ines stannade hemma med Henrik. Elsie o jag packade väskan o körde till Millegarne. 
 
Det är perfekt ställe för barn i Elsies ålder! Långgrunt o fin strand utan en massa stenar. 
Vi var där ett par timmar sen hämtade vi ines o körde sen hem. 
 
Idag tvingade jag med ines att följa med o bada. Hon protesterade med en tyst suck, men var sen med på tåget. "Om det inte är några hon känner där.." 
 
Det blev en superhärlig dag ute i Millegarne idag med! Ungarna har lekt o varit kompisar heeeela dagen, o jag har fått sola o bada precis som jag velat. Vi hade med vår luftmadrass o krokodil ut, o jag låg nog i vattenbrynet o guppade runt i 20 minuter. Bara njöt av att se dem leka o tramsa runt, lite längre ut. 
 
 
 
 
 
Vi låg där i 4,5 timme. Elsie var helt slut när vi körde hem. 😜
 
Fem minuter efter vi kommit hem började tjafset igen. Det är något med min tröskel till ytterdörren. Det slår aldrig fel, de börjar ALLTID tjafsa?? Nu var det att båda ville kissa samtidigt, o sen bråkade de om vem som skulle få offra sig att sitta på knoppen i badkaret. Sen MÅSTE ines ligga ner o då får ingen plats osv osv.. 
 
Men jag hotade att ta bort fredagsmyset, så då vände de igen o blev som änglar. Märkligt. 
 
Imån ska vi ta en paus från stranden. Ines ska på kalas hos den nya kompisen Lovisa här på gatan, så då får elsie o jag hitta på något annat. 
 
Jag har saknat solen o badandet, o jag hoppas det blir mycket sånt framöver! O jag längtar till alla utslagen är borta från ines så hon blir sig själv igen. 💜