En vecka med Gekås, misslyckade överraskningar o brutna tår..

Det är tio dagar sen jag skrev sista inlägget. Jag misslyckas således med min plan att skriva dagligen.. 
 
MEN det är extremt befogat denna gång. Det har inte funnits en minut över till skrivande. Jag brukar få höra att det alltid händer en massa runt mig. Jag brukar få höra att jag råkar ut för allt som ingen annan drabbas av o mamma brukar klaga på att jag aldrig sitter still. 
 
Jag sitter still. Ibland. Men jag vill alltid ha en plan över dagen, o den består sällan av att ligga på soffan, tyvärr. 
 
Efter denna vecka kan jag känna att jag ska lyssna mer på min älskade mamma. Jag ska nästa vecka planera in flera timmar av tomrum. Jag vet inte hur många gånger denna vecka som jag ångrat att jag heter Nina Gustafsson. Jag har varit FRUKTANSVÄRT trött på Nina Gustafsson. 
 
Förra helgen åkte jag med mina kära kollegor Stina o Malin till Ullared! Vi åkte ju för ett halvår sen o hade så jäkla roligt så vi var tvungna att åka igen.
 
Denna helgen hade jag en buffert på 5000:- vilket jag stolt kan berätta att jag klarade mig på. 
Vi åkte efter lunch på fredagen, o kom hem vid 20tiden på lördagen. EXTREMT roligt att åka med dessa galningarna o man skrattar konstant med dem. 😍😁
 
På söndagförmiddagen städade jag o putsade alla fönster här hemma, innan jag fick hem mina tjejer. 😍
Vi packade väskorna o åkte sen till Anna o Peter för att passa deras barn några dagar medan de var på semester. Det är fyra ungar i åldrarna 11-14 o mina ungar älskar att vara hos dem! Man kan sucka lite när man hör att jag skulle vara ensam med 6 ungar o två hundar i 4 dagar samtidigt som man jobbar heltid, men ungarna är ju supermysiga o duktiga, så det är inga problem. Däremot var det ju oturligt att just denna veckan var populärast för elevernas föräldrar som alla valt att boka in tider dessa dagar, vilket betyder sena dagar.. 
 
Jag hade halvångest i söndags kväll inför allt. 
 
Första natten när jag låg där, så låg jag o funderade på rummet jag låg i. Jag har hört dem diskutera att de vill göra iordning några rum, o mitt rum var ett av dem. Men anledningen till att de står orörda är att de inte får tummen ur. Så har jag förstått. 
 
SÅ dagen efter får Nina den briljanta idèn att renovera detta rum o överraska dem till de kommer hem. Nina har 6 barn, övertid på jobbet, två hundar samt är en ofantlig tidsoptimist. 
 
"Kan ju inte vara så svårt.."?
 
Jag lägger idèn till Mika, äldsta dottern, o hon jublar. De andra barnen var lite mer skeptiska, men alla var överens om att rummet var i stort behov av renovering. 
 
En halv sekund senare sitter jag i bilen o hämtar en massa kartonger hos henrik. Jag sticker till färgaffärn o handlar lite material. Vi sliter ut alla möbler o packar ner alla tusentals böcker i kartonger. Detta samtidigt som jag skriker till barnen att ta ut hundarna o ta upp byttor från frysen. Vi hade ABSOLUT inte tid med nån matlagning.. 
 
Vi håller på till 23tiden innan vi ger upp. Men då är allt tömt. Elsie o jag ligger då i vardagsrummet intryckt mellan TV:n o soffan. Det var saker ÖVERALLT. 
 
På tisdagen börjar mika jag o ines att slita ner alla tapeter o plocka bort spikar o skruvar. 
 
 
 
Jag började ju här svettas lite över tiden. Var det verkligen torsdag de skulle hem? Var det inte fredag?? Ungarna bara fnittrade när de pratade med anna o peter i telefon. Jag hade bara frågat om jag fick "fixa lite i rummet" vilket jag fick. 
 
Vid 20tiden gick jag upp för att natta elsie på övervåningen, o skyndade sen ner för att fortsätta med Mika. Kanske hinner vi få upp det där papperet vi skulle ha som underlag innan målning? Jag hade ju aldrig gjort sånt innan, men hur svårt kan det va?? 
 
DÅ när jag skyndar ner för trappen glömmer jag sista trappsteget o stampar rätt ner i golvet med högerfoten. Jag hör att det knakar o benen viker sig. Det gjorde så sjukt ont i foten o jag kunde knappt resa mig upp. Jag haltar runt men känner att det nästan rasslar i foten. 
 
 
Jag peppar Mika o vi fortsätter med väggarna. Men sen när jag försökte klättra uppför trappstegen så var det helt omöjligt att sätta foten på stegen. 
Vi gav upp efter en stund o la oss. Den natten sov jag knappt en blund. Det gjorde så vansinnigt ont o jag hade bara ren panik. 
På onsdagmorgonen kunde jag inte stå på foten o jag ringde o sjukanmälde mig. Jag ringde Capio o efter frukost tog sig Elsie o jag ut till bilen för att åka dit på drop-In tid. Jag funderade på hur jag skulle köra bilen, men kom snart på att jag kunde gasa med högerfoten o bromsa med vänstern. Det blev en väldigt ryckig resa genom stan. 
 
Strax efter 09 satte vi oss i väntrummet, o efter låååååång väntan kom vi så in till läkaren. Hon skickade en remiss in till röntgen i Karlskrona. 
 
Jag förstod att det kunde bli en lång dag, så när vi var klara där tog vi lunch nere i restaurangen innan vi körde vidare. 
Jag frågade henne om hon ville vara på förskolan eller följa med mig, men hon ville "följa med mamma o hjälpa mamma!" 
 
Hon gick o höll mig i handen o bar min väska o sin docka. 💗
Min älskade unge, hon var så duktig!
 
Väl framme på parkeringen utanför sjukhuset svor jag över snöflingorna som kom flygande o över den förbannade parkeringsautomaten. Hur fan tänker de när de kräver att patienter ska hålla på med parkeringsautomater???
 
"Jag har 14 proppar i huvudet, men jag måste bara gå 100 meter till automaten, sen 100 meter till bilen sen 200 meter till entren." 
 
Jag är inte emot parkeringsavgifter om de inte står inom sjukhusets område! Det är ju så sjukt.. 
 
Jag haltade runt vansinnig medan elsie stod o huttrade. Vi var sen på röntgen, sen vidare till akuten, o sen ortopeden. Väntan överallt. Vi gick igenom alla hemmets journaler ritade teckningar, läste böcker.. o alla pratade med min lilla "kise". Ines hade sminkat henne som en katt nån dag innan, vilket man inte fick tvätta bort. Hon fick en kexchoklad o en Mer av mig o hon blev överlycklig. Hon fick även välja ett klistermärke på akuten för att hon hjäpte sin mamma. Det blev en vit häst. 
 
På ortopeden förklarade de att jag hade brutit av tredje benet av lilltån (?) alltså i höjd med mitten av foten. Jag behövde inte gipsa, men jag fick en linda o kryckor. Det är 4 veckors läketid OM jag sköter det. Jag får gå på foten så länge det inte gör ont, men helst mycket vila så det läker ordentligt. 
 
"Det kan du tro" mumlade jag tyst för mig själv. Jag hoppade iväg med kryckorna, o en trött elsie. Hon klagade inte en sekund, men var helt slut. Jag satte mig i bilen med mina fötter o körde hem. 
 
Vi var hemma strax innan 17, o då lurade jag med mig tre ungar att hämta famiiljepizza. 
 
När jag väntade i bilen kollade jag facebook o såg ett klipp på en jävla idiotkärring (ursäkta språket!) som antagligen arbetar på en förskola, o hon tvingar en liten flicka på 4 år att skura en bänk, o medan hon gör det misshandlar hon henne flera gånger o denna stackars arma flicka bara skriker o tittar förskräckt upp på sin fröken. Jag tittade i en minut för jag hoppades att nån skulle hoppa in o avbryta allt, men inget hände. Denna film satte sig i huvidet på mig o jag mådde o mår så fruktansvärt illa av alla scener!!! 
 
Jag svär på Gud att jag hade avlivat denna människa om jag hade träffat henne. Jag vet ju inte vad som hänt sen eller hur gammal videon var. Men jag mår illa o blir gråtfärdig o känner hopplöshet inför mänskligheten.. Alla varelser i världen är bättre än människan. 
 
Jag mådde inte bra alls när vi sen kom hem. Ville fly ur min egna kropp. Jag hade ett hem som stod upponer, en bruten fot, kände skam över att vara människa o var fruktansvärt trött över sömnlösheten. 
 
Jag hade ringt in Maja o Johan kvällen innan så de lämnade ungarna till Cajsa kom till undsättning. Johan hade med sig diverse målargrejer o de satte igång med rummet. jag insåg ju att vi inte skulle hinna klart med allt innan de kom tillbaka dagen efter, så jag skickade ett meddelande till dem där jag avslöjade allt. 
 
Det visade sig att överraskningen bara uppskattades av en av dem. Den andra blev vansinnig. O när den personen blev vansinnig blev alla andra vansinniga o sen var karusellen igång. 
 
Vi höll på till kl 01.30 på natten. Eller Johan o Maja kämpade o jag stod o hejade på. 
 
Dagen efter kom Maja efter frukost o sen sprang hon o jag hela dagen. Anna o Peter skulle komma till stationen  kl 16 o jag har aldrig hoppats på en försening i kollektivtrafiken innan. Ett liiiiiitet litet signalfel hade inte suttit fel. 
 
Jag ville inte vara kvar när de kom hem, men vi höll på färdigställa allt till sista sekund, o jag hämtade dem på station. DET BLEV SUUUUUPERFINT!!! O så jäkla skönt o overkligt att vi hann klart! 
 
Efter en snabb kaffe packade jag iordning alla våra saker o slängde in i bilen. När vi väl kom hem var jag nära gråten av allt, men tjejerna höll mig uppe. De är tamejfasen bäst i hela världen. Elsie tog ett lååååångt bad, ines tog ut hundarna o jag gjorde mackor i ugn, o lite gotte. Vi bytte om till pyjamas o bäddade ner oss till Smurfarna o ines o jag däckade redan vid 21. 
 
Imorse körde vi ines till skolan, o sen har vi lekt nästan hela förmiddagen. Jag slåss mellan tanken att det är skittråkigt men samtidigt jäkligt mysigt när jag blir bjuden på låtsaspizza, osynligt kaffe i minikoppar, o jag får gå runt o handla låtsasmat i lägenheten (Maxi) för att sen betala i hennes kassaapparat. 
 
När vi hämtade ines så körde vi o handlade för att fylla upp kyl o frys då det stått tomt några dagar. Sen åt vi tacos o jag gjorde mig iordning inför kvällens galej!  Vi hade överraskningsfest för min gamla chef på Cura, Anna Pfeifer. 😍
 
Så himla roligt o hon blev sååå överraskad! En fantastisk människa som jag lärt mig så mycket av. 💗💗💗
 
Henrik var snäll o tog barnen. Jag vågade dock inte dricka för mycket på grund av foten, o imån bitti kommer tjejerna igen. 
 
Imån kväll ska Henrik ha tjejerna igen för då ska jag, Anna o Mamma till Magnus Carlsson!!!!!!
Åhhh vad jag längtar! Känns som evigheter sen vi bokade de biljetterna. 
 
Nu är klockan 03.17 o jag har tittat på Bäst i Test medan jag skrivit. Tycker det är så skönt att sitta o skriva när resten av världen sover.. De timmarna är guld värda för mig.  
 
 
Nu säger jag God natt o hoppas att denna veckan aldrig kommer tillbaka igen.