Nina skärp dig. Du har det förbannat bra!

Jag har alltid varit en rastlös själ. Inte fysiskt, att jag springer runt runt som en hamster i ett hjul. Utan mer att jag måste göra annat, eller vara annat. 
Istället för att luta mig tillbaka o njuta av allt, är jag stressad över att inte hinna med. Jag behöver rensa i alla rabatter här hemma. Jag behöver städa o rensa ut i källaren. Jag behöver få upp byrån ifrån källaren så jag kan fixa iordning i Elsies rum. jag behöver ta tag i träningen på B2B. Jag behöver VERKLIGEN gå o lägga mig i tid så jag kommer upp kl. 05.10 när klockan ringer o inte snooza till kl. 0615 som jag gör VARJE morgon. Jag vill nämligen ut o "springa" på morgonen. 
Jag behöver komma igång med hundarnas träning, på riktigt. O jag vill komma igång med en seriös insamling för @actforchildrenaroundtheworld.com där Samuel ska bygga en skola för gatubarnen i Uganda. 💚
 
Jag vill, jag vill, jag vill.. O jag vet ju att det handlar om planering, inget annat. Men jag kan ju inte vara ensam om att känna såhär, eller?? Är folk konstant i balans o tycker livet är toppen? 
 
Samtidigt slår jag mig i ansiktet ibland för att komma till sans. På jobbet tröstar jag elever som får sina sista avslag från Migrationsverket. 17åriga killar som håller humöret uppe i korridoren bland kompisar, men när man kommit in i ett rum med dem så kommer tårarna o de släpper allt o hulkar framför mig. Några har man känt sen de kom till Sverige, då jag var deras socialsekreterare. Några har jag bara känt i några månader, men ALLA har samma panik o samma ångest. 
Jag försöker få dem tänka positivt även efter det sista beslutet. Försöker få dem att se bortom bomberna o talibanerna. Försöker hitta något positivt med ett liv i afghanistan.
När jag pratar med asylsökande ungdomar pratar jag inte bara om hoppet att de får ett positivt besked. Jag måste prata om alla möjliga vägar, för många får lämna sverige, o då måste man ha pratat om det. Jag försöker få dem att äga sin egna framtid oavsett var de hamnar. Det är inte migrationsverket som avgör deras framtid. Lämnar man sitt liv i någon annans händer är man farligt ute. 
 
Genom att klappa dem på axeln o lägga huvudet på sned, så säger vi omedvetet till dem att det är Uppehållstillstånd eller döden. För vi pratar inte om återvändande. Det är ju farligt o skrämmande för oss. 
 
O det är ju inte bara deras egna liv som ger dem ångest. För några veckor sedan fick jag se bilder på en liten liten pojke med stora maskingevär i handen. Det var elevens lillebror. Han hade panik för han har ingen kontakt med familjen, o hade fått bilderna skickat till sig. Min elev bara grät o var mentalt i afghanistan för att hämta hem sin lillebror. 
Häromdagen tröstade jag en kille vars mamma som lever i Afghanistan fått cancer o skulle opereras. Hon hade fått cancer på flera ställen i kroppen, o jag satt framför honom o förklarade att många överlever cancer. I själva verket tänkte jag helt annat då hon hade en utspridd cancer. 
 
Men vi MÅSTE börja prata om skrämmande saker oxå! Vi som står bredvid måste hjälpa dem att sortera tankarna, för en människa som har fått en allvarlig sjukdom eller får sista avslaget i asylprocessen, kan inte blunda. De har inget val. O då har vi inte rätt att vända ryggen o blunda. 
 
När jag pratar med dessa killar o tjejer eller när jag tänker på min älskade vän som har det skit, så skäms jag för att jag fjantar runt o stressar bland mina rabatter.
Min absolut absolut värsta mardröm är att överleva mina barn. Jag är liiiiivrädd att de ska bli sjuka eller råka ut för en olycka. Det är såklart så för alla föräldrar, men jag tänker på det ofta. Nu ikväll läste jag en artikel om just en tjej som dog i cancer när hon var 8 år gammal. Hennes föräldrar klarade aldrig av att prata om döden med henne, o nu går de med en ångest efter hennes död, att de svikit henne. 
 
Fan nu sitter jag o lipar så jag knappt kan se tangentbordet. 
 
Som vanligt blev inte inlägget som jag tänkte när jag tog datorn i knät. Men vi tar det en annan gång. Jag måste ju i säng nu. Jag ska ju upp o springa kl. 05.15 imån bitti.. 💪😝