Nallen satt inte alls på hyllan.. :(

Barn pratar mycket o de har livliga fantasier. Såklart, det ska de ju ha! Ibland tar det sin tid innan vi vuxna kan sortera ut vad som är sant o vad som är fantasi eller lögn. Jag har läst att när barn är små så blir deras historier sanna för dem. De tror verkligen på sina egna påhittade historier.

Idag hämtade jag Elsie på dagis efter jobbet. Ines var hos en kompis. Elsie har haft en nalle på hyllan i några dagar som hon släpade med sig dit en morgon. Hon har inga speciella favvodjur, men denna var en hon såg just när vi skulle åka, en morgon.

Samtidigt som jag var där kom Iris pappa. Iris är en tjeja som Elsie leker väldigt mycket med, o de kramas o håller på. :)
Vi hinner gå medan de klär på sig. Jag sätter fast Elsie o vi kör iväg. När jag kommit ca 200 meter börjar Elsie ropa efter sin nalle. Jag säger till henne på lite skojsigt sätt att Nallen ville nana på dagiset inatt o Elsie träffar honom imorgon.. Denna förklaringen gick ju naturligtvis inte hem o Elsie börjar till slut tjuta efter denna nalle. Hon låter så ledsen o jag kunde inte begripa varför, för den nallen har legat på hyllan i flera dagar.

Jag försöker med allt, sjunga, planera att smyga på pappa när vi kommer hem o sen skrämma honom så han kissar på sig.., planerar olika lekar vi kan göra under kvällen osv osv, men INGENTING hjälper.

"ELSHI NALLEEEEEEN....!!!" Thuter hon otröstligt när vi kör genom stan. Vi svänger in på vår gata o ska precis parkera när mobilen ringer. Jag tror det är en elev så jag svarar "IM-programmet Nina". Det visar sig vara Iris pappa som jag nyligen träffat i kapprummet.
Han undrar om Elsie saknar sin nalle.

- Eh, jo det kan man säga, hon har gråtit sen vi körde.
- Jag förstår det! Vi hittade nallen i en vattenpöl bakom vår bil. Det var Iris som berättade att det var Elsies nalle..

Jag förstod ingenting. Jag hade ingen aning om att hon tagit ner sin nalle o gick o bar på den. Jag såg att hon var där o klättrade, men inte att hon fick ner nåt från hyllan.

Jag kände mig superdum o förstod absolut varför hon var så hysterisk. Tänk vad jobbigt för henne att inte kunna förklara att den ligger ute o att hon tappat den. Nu förstod jag varför hon blev hysterisk när jag hela tiden tjatade om att Nallen ville nana på dagiset.

Vi hoppade ur bilen o inväntade nallen. Efter några minuter kom bilen o Elsie fick hulkande ta emot sin nalle som var lite blöt efter sitt äventyr. Hon har knappt släppt nallen efter det o han fick sitta med o äta mat vid middagsbordet.

Slutet gott - allting gott. När jag ikväll berättade för ines, så blev hon helt grötig på rösten o sa att hon förstod att Elsie blivit så ledsen. O det förstod ju jag me.

Man skäms lite över hur snabbt man kör igenom sin vardag. Det är samma känsla som när elsie tjatat en stund på att man ska komma, o man svarar henne " ja älskling, jag kommer snaaaart!" o när man väl kommer in i rummet har hon byggt en stor koja till sina nallar eller dukat upp till tebjudning vid sin spis. O hon sitter där o väntar.. man blir så jäkla förbannad på sig själv att man inte släppt det man hade för stunden. Hon o ines är ju de viktigaste jag har o jag hade kunnat stanna på tebjudning i flera timmar. Egentligen är det ju skittråkigt efter några minuter o man blir rastlös. Men man ser ju att hon njuter.

Vi vuxna måste nog tagga ner lite grand. Ungar har alltid en plan, en idè. O deras syften är oftast roligare än våra, men vi tycker oftast att våra är viktigare. Nu tycker ju jag ioförsig att både henrik jag o ines är lyhörda med elsie, o följer hennes order.
Det är hon som sätter reglerna i lekarna o det är hon som bestämmer rollerna.
Ines kan komma med idèer men oftast matchar de inte Elsies planer.

Nu har jag precis suttit hos elsie en stund. Hon vaknade o grät o jag stoppade om henne med fyra nallar. Hon syns knappt i högen. ;)
Nu ska jag väcka henrik som somnat i soffan, o sen ska jag krypa ner med mina "nallar". De heter Nemo o Emil o är de bästa att sova med. :)

God natt!