Pussel - en mysig stund eller ren skräck?

En ines me yvigt hår o spinkig kropp, iklädd endast trosor sitter på golvet o tittar på film. Hon sitter i en konstig ställning då hon egentligen bara skulle springa förbi  men fastnade vid nåt på TV:n. 

Jag har alltid älskat när hon springer runt hela morgnarna i sitt yviga hår o små söta trosor. Då är hon sömndrucken o kelsjuk. Inte en tillstymmelse till attityd eller tonårsfasoner. Hon är min bebis då. 

O Elsie. Hon är den  som väcker huset. Hon behöver nån minut under filten i soffan, sen är hon redo för dagen. Oavsett vad klockan står på. 
Nu håller hon på att lära sig gå på tå. Men balansen är från mor sin, så det blir inte många steg. 
O det roligaste hon vet är att hälla ut askar me pusselbitar o sen plockar hon me dom. Hon kan tillbringa flera minuter me att sortera. Sen pajar hon allt i ett svep me armen. Lite som ines o teckningar. Om ögat på hästen blir liiiite lite konstig, så drar hon det största strecket över hela o knycklar ihop det o blir tokarg på oss. ?? 

Det här me elsie o pussel är något jag mår dåligt över. Hag ser inte att hon har roligt. Jag ser inte att hon njuter av att sitta o filura i sina tankar. 

Jag ser bara kaos. Är det nåt jag varit noga me är det att hålla ordning på att ALLA bitar ska tillbaka i SIN låda. Inget får blandas. O det har hållt i flera år. 

Nu kan det raderas på ett kast. O ett glädjetjut. 
O jag skriker lika högt. Men det är inte av glädje. :/