En ny stjärna är född

Jag är aldrig så handikappad som när jag målat naglarna. Jag ser alltid till att ha allting klart för kvällen när jag sätter mig me fil, nagellacksborttagning, pads o nagellack. Ikväll glömde jag dock bort det, så jag fick både kissa o borsta tänder o tvätta av mig sminket, me nya naglar. AMATÖR.
 
Jag glömmer aldrig första gången jag gjorde en nagelförlängning o skulle gå på toa. Har ni rivit er .. "där".. nån gång?? Det är som att torka sig me salladsbestick o en liten servett.
Gör aldrig det. Jättedumt faktiskt. Det gör så ont, så ont, o det är inget man går o skryter om.
Eller att skriva på mobilen, är en hel vetenskap. Ett knapptryck, så kommer man åt alla bokstäver på en gång.
 
Men jag skadar ju mig inte me nagellack. Det är ju bara det att man inte vill ha en massa jack på naglarna.
Henrik tycker inte om när jag målar naglarna. Det LUKTAR ju nämligen. O sen kan jag inte ta Elsie om hon vaknar o vi sitter vid TV:n. Då bara viftar jag på naglarna, o han suckar. O ikväll blev det oxå tokigt. Vi (jag) har en oskriven regel o det är att han tar hundarna på sista kisserundan på kvällen.
Men ibland tar jag dem (för att va snäll. O sen kanske för att det är mina hundar..)
Men idag har han tagit dem tre gånger o jag en, o nu tog jag min dator o pussade honom gonatt för att gå ner i sovrummet.
 
- Vadå, ska jag ta hundarna?
- Mmm.
- Men jag har ju tagit dom idag?
- Mmm, men tyvärr. Jag har ju fixat naglarna..
- Fan, du är värdelös..
 
Idag har Ines haft sin andra träning på friidrotten! Jag följde me o var mer uppspelt än Ines. Hon lekte me en kompis direkt efter skolan, o när jag ringde o påminde om träningen, så sa hon att hon inte ville gå.
 
- Joo, du måste gå.
- Mäh!? Du har ju sagt att jag får börja träna om jag ville? O nu vill jag inte.
- Har man väl börjat med en idrott så går man på varje träning. Så är det. Ni får frtsätta leka imån på skolan.
 
Den sura minen försvann o vi stack iväg strax efter hon kom hem från kompisen.
Utanför hallen mötte jag en grupp tjejer o killar o en kvinna. Hon hade blivit tilldelad ledarrollen fast det inte var tänkt så från början. Hon berättade att det varit krisigt me ledare o därför hade de nu en föräldrarpool som gick runt under veckorna. Jag som vill va me överallt sa direkt att jag ville va me o hjälpa till. Jag drog även me henrik i det o sa att han oxå gärna va me, fast det vet han inte om än.., :/
 
Det var en "riktig" ledare, kvinnan o en pappa som höll i träningen. Som uppvärmning hade de toalettdatten. Ines stod som ett litet oskyldigt lamm vid uppropet o jag ville bara ner o hålla om henne. Hon vågade knappt andas, o bara tittade på de andra som sprang runt.
Men när datten började sprang hon som de andra o log från öra till öra.
När nån dattade henne så fick hon sätta sig i luften o stå stilla till nån drog henne i armen. Jag såg en pojk gå emot henne o hon log o inväntade honom. DÅ GÅR HAN FÖRBI o jag blev skogstokig!
"Din lille fule fan.." tänkte jag där jag satt. Var nära på att gå ner o fälla honom. Nypa honom i armhålan sådär riiiiktigt hårt.
 
Några sekunder senare kom det en tjej o drog i armen. Jag kunde sätta mig igen.
 
Efter uppvärmningen var det tre stationer där de tränade kula, spjut o höjd. Det var två tjejer som var skitdryga o bara fjantade. De blev tillsagda flera gånger. Men de andra lyssnade o kämpade o var jätteduktiga! Ines lyssnade o tittade o gjorde precis som tränarna sa.
 
Tills hon kom till höjdhoppet. Min lilla älskling har ju aldrig hoppat höjd. O vid den stationen stod det en pappa, som inte instruerade så tydligt, utan mer lät de hoppa.
De 5 första hoppen ines gjorde fick jag sitta me ansiktet i händerna. Jag skrattade så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Har ni sett en häst hoppa hinder? Ni vet me frambenen först o sen kroppen.. ?
Så hoppade ines. Fast .. lite på sidan. O me alla fyra benen (?) samtidigt.
Det såg så roligt ut, så hade hon sett mig hade hon aldrig mer pratat me mig. Hon hade blivit så sårad.
 
MEN rätt vad det var så satte hon hoppen - hon bara ändrade sig. Sen satt de som en smäck o jag var sjukt imonerad!
 
Ines mamma var jätteduktig på friidrott i sina unga dar ska ni veta.  Hon var snabb som tusan o hoppade jättelångt. Hon hade dock liiiite problem me höjdhoppet för hon lärde sig aldrig att hoppa me ryggen först. Hon zickzackade. Jättehögt, men jättefel.
Så hon har lite taskiga gener i sin kropp, den där ines.
 
Jag hörde en rolig diskussion från barnen på golvet, när de stod i kö till kulan.
Pojken till flickan:
 
- Hur gammal är du?
- 9
- ÄR du 9 eller ska du fylla 9?
- Är jag 9 har jag väl fyllt 9?
- Ja men alltså.. jag tänkte att du kanske SKA FYLLA 10?
- Ja det ska jag.
- Mäh? Fyller du 10?
- jaa..? kan du inte matte? kan du inte räkna?
- Jooo det kan jag! Men asså, NÄR FYLLER DU 10?!
- på vintern!
- Jaha, då så..
 
Jag satt o fnittrade där jag satt. Pojken var alltså nöjd me detta svaret, men frågan kvarstod juh?! Fyller hon 10 i år eller nästa år??
Jag blev sjukt nyfiken. :)
 
Jag kom på mig själv att jag var den stoltaste mamman där jag satt. På min dotters andra friidrottsträning, helt ensam där nere på plan. Hon känner verkligen inte någon.
När det kom en tår i ögat fick jag skärpa till mig. Hur mesig kan man va?
 
Hon kommer aldrig bli en elitidrottare.
Carolina Klyfts föräldrar satt inte me tårar för att dottern gick nere på plan. De krävde liiite mer.
 
Jag är ju mamman som sänker ribban när det är dotterns tur att hoppa. Som startar klockan liiiite senare när dottern ska sprinta, för att få bättre tid.
Bara för att hon ska få gå me ett leende. O känna stolthet bland alla barnen som hon inte känner.
 
Hoppas jag kommer in i den där föräldrarpoolen snart. Då ska ni få se på en duktig flicka!!! ;)
 
Nu släcker vi lampan för denna dagen.
 
Sov gott!

Att ljuga inför barnen är en ren överlevnad ibland..

Nu har jag slängt undan Elsies sista vinteroverall, så nu tänker jag säga att Våren är här!!! Sen om det snöar nånstans i landet, är ju inte mitt fel. För här hoppade ungarna på studsmattan i T-shirts idag. Eller Ines gick lite längre o bytte om till shorts också. Men det är inget jag skryter me. O milla sprang ut i klänning på slutet. De byter om hela tiden, de två.
 
Vad är det me det egentligen? Varför är det "tufft" att slänga av sig kläderna 7 veckor innan alla andra? Tror man att alla andra tänker "Wow, vilket tjockt skinn han har!!!!" Eller "åååh, va cool han är som vill att snoret ska rinna!!!"
 
??
 
Det är ju bara korkat.
O NEJ, jag är inte gammal. Jag är bara .. förståndig.
 
Det har varit en bra helg!! På lördagen var Ines o lekte me en klasskompis. Jag o Elsie tog hundarna o åkte ut till Maja o barnen en runda o hängde där. Klara är mitt uppe i trots, o jag bara står bredvid o myser. Jag står o myser o håller för Elsies öron. Mitt barn ska hoppa över den tiden. Vi har kommit överens om det.
 
- Mamma, jag vill ha banan!
- Men vi har ju precis ätit frukt, o det finns ingen mer banan.
- Men jag vill ha BANAAAN!
- Men det finns ingen banan kvar Klara. Den är slut.
- JAG VILL HA BANAAAAAN!!
- Den är slut.
- Nej. Den är där. Jag vet det.
- Nej. Men vi ska snart äta middag.
- Mamma. Jag. vill. ha . ba-nan. Jag. vill. ha. bannan. Du är dum!!!!
Dum, dum, dum!!
 
Elsie låg uppkrupen i min famn, o tittade me stora ögon på Klara. Åh, va jag kommer sakna den här tiden om två är när hennes horn växer ut.
 
När vi åkte hem var både henrik o jag hungriga så vi hämtade hem mat från Burgerking. Det är sjuuukt hemligt. Ines har ju tjatat sen de öppnade i onsdags, men vi har flyttat fram det hela tiden. Men nu var vi så sugna, så henrik smet iväg o handlade.

Det kändes som jag var 14 år o smygrökte när jag åt min hamburgare. Vi nästan fnittrade där vi satt o åt bara för att det kändes så busigt. Hade ines sett oss då hade hon dödat oss.
Att en hamburgerkedja öppnar i vår stad är ju det största som finns för våra barn. Det är ju större än julafton. O att vi då smygäter utan henne, är ju som att vi skulle sitta o öppna alla paket på natten o bara lämna pappret kvar under granen.
 
Vi fick verkligen tänka på hur vi slängde vårt papper o alla kartonger. Inga spår fick finnas. Jag fick lyfta på soporna o lägga skräpet i mitten. Kände mig som en brottsling.
När jag hämtade henne sen, så frågar jag om hon ätit gott, o det hade hon. Då säger jag att vi åt pyttipanna. Bara att jag säger så, är ju skumt. Hon har väl aldrig brytt sig om vad VI ätit?? Men hon är ju så liten stackarn, så hon förstår ju inte bättre.. :/
 
Sen var det jättenära att allt sprack på söndagen när Elsie skulle vara snäll o hjälpa mig slänga sorteringen. Då rev hon upp allt o de båda muggarna me Burgerking-loggan trillade ut på köksgolvet. Jag kastade mig handlöst på golvet o sneglade mot ines som hade fokus på annat.
 
På lördagskvällen var jag hos Ingela o drack vin me tjejerna. Det var fullt tjatter som vanligt, o vi var inte hemma förrän 02 på morgonen. Mycket trevligt!! Vi försöööökte verkligen att inte prata barn, men hur vi än försökte lyckades vi ändå komma in på våra små. Värdelöst.
Undrar om de pratar om sina mammor när de små träffas?? Vågar man ens fundera på hur de diskussionerna skulle te sig?
 
" Min mamma har en röd näsa."
"Min mamma har långa tuttar!"
" Min mamma tycker om ost."
"Min mamma är elak för hon bestämmer överallt!"
 
Nja, det är bättre de hålls isär..
För att dämpa ines tjat om Burgerking, åkte hon o jag o köpte glass på söndagen, o hon fick den efterlängtade Kungakronan. :)
 
Senare på dagen byggde henrik o ines ihop studsmattan, o sen hoppade hon till det var mörkt igen.
Medan de fixade me den, så började jag riva i rummet i källaren. Vi är överens om hur det ska rivas, men inte hur det ska byggas upp igen. Han pratar om bärande väggar, men jag tror att sånt går att lösas. Bara man vill.
Nu ska jag bara få honom att förstå att man idè är en fantastisk idè.
 
Önska mig lycka till. ;)
 
 
 
 

Pussel - en mysig stund eller ren skräck?

En ines me yvigt hår o spinkig kropp, iklädd endast trosor sitter på golvet o tittar på film. Hon sitter i en konstig ställning då hon egentligen bara skulle springa förbi  men fastnade vid nåt på TV:n. 

Jag har alltid älskat när hon springer runt hela morgnarna i sitt yviga hår o små söta trosor. Då är hon sömndrucken o kelsjuk. Inte en tillstymmelse till attityd eller tonårsfasoner. Hon är min bebis då. 

O Elsie. Hon är den  som väcker huset. Hon behöver nån minut under filten i soffan, sen är hon redo för dagen. Oavsett vad klockan står på. 
Nu håller hon på att lära sig gå på tå. Men balansen är från mor sin, så det blir inte många steg. 
O det roligaste hon vet är att hälla ut askar me pusselbitar o sen plockar hon me dom. Hon kan tillbringa flera minuter me att sortera. Sen pajar hon allt i ett svep me armen. Lite som ines o teckningar. Om ögat på hästen blir liiiite lite konstig, så drar hon det största strecket över hela o knycklar ihop det o blir tokarg på oss. ?? 

Det här me elsie o pussel är något jag mår dåligt över. Hag ser inte att hon har roligt. Jag ser inte att hon njuter av att sitta o filura i sina tankar. 

Jag ser bara kaos. Är det nåt jag varit noga me är det att hålla ordning på att ALLA bitar ska tillbaka i SIN låda. Inget får blandas. O det har hållt i flera år. 

Nu kan det raderas på ett kast. O ett glädjetjut. 
O jag skriker lika högt. Men det är inte av glädje. :/