Kan det vara färdigt nu??? :/

Nu har Gummesson/Gustafsson haft sin beskärda del av sjukdomar o vab. Vi kommer riva av hela Februaribladet i vår väggalmanacka o gå direkt över till Mars månad. Detta i ett försök att komma undan alla snuskiga baciller som är så bekanta under just februari.
 
I torsdags tog jag den sista vabdagen. Elsie kräktes i tisdags o man ska ju då vara hemma 48 timmar vilket innebar att vi fick vara hemma torsdagen me.
Men på morgonen på torsdagen fick JAG sitta på toa. O jag var absolut inte sugen på kaffe eller frukost. Jag frös nåt så kopiöst, o övertalade Elsie att soffan var en fantastisk lekplats. Elsie hade ju dock legat i soffan de senaste dagarna o var ju frisk nu, så hon höll inte riktigt me. Hon drog i mitt finger o gav mig en blick som sa att hon hade en fantastisk rolig idè på gång. Denna lek fick vi ju dock göra på toaletten. Hon hade ju fritt spelrum o visste att jag inte kunde stoppa henne.
En av lekarna var att se hur långt ett toalettpapper kunde bli. Första gången satt jag länge o försökte vira tillbaka. De nästkommande 10 rullarna.. gjorde jag inte det me..
 
En annan upptäckt hon gjorde i min försvarslösa ställning var att råka öppna lådorna under handfatet. Där har vi trosskydd, rakhyvlar, fön, nya handdukar osv. En riktig leklåda! O eftersom hon är inne i en plocka-i-o-plocka-ur period så var ju trosskydden o rakhyvlarna en fantastisk upptäckt o hon bara illtjöt o visade mig stolt de båda paketen.
 
 
 
 
 
O eftersom jag föredrar att hon leker me trosskydden istället för rakhyvlar fick jag glatt ropa "JA"! när hon höll upp det paketet. Så det blev den nya leksaken. O hon var mer än gärna med o städade upp sen. Det blev ett tjockt paket när hon skulle pressa ner ca 80 trosskydd i en kartong..  
 
Vid 11-tiden fick jag i panik ta första bästa behållare från köksbänken som var en gammal 1-liters saftkanna i plast, o rusa till toaletten. Jag kräktes o kräktes o Elsie fick lite panik o drog i kannan, samtidigt som jag drog från mitt håll.
Skit me.
Jag fick ringa Henrik o be honom honom komma hem o ta över vabben. När han sen kom så tog jag min snuskkanna, en toarulle o ett glas saft o ramlade ner till vårt sovrum. Där låg jag pall resten av dagen.
 
Fyyyyy fasen. Hade helt glömt bort hur det var att ha maginfluensa. Hade feber o frös som bara den. Ont i huvudet. O vågade absolut inte rör mig av rädsla att kräkas på nytt. Det kändes som jag hade en balja av kräk i magen, som rann över åt ena hållet om jag lyfte överkroppen resp underkroppen. Jag var såå trött men kunde verkligen inte somna. Jag fick springa ut ännu en gång o kräkas på toan, men sen var det lugnt.
 
Jag hörde barnen o Henrik stöka där uppe. Ines kom ner o erbjöd mig glass, något som jag i vanliga fall skulle kunna leva på. Men jag fick tacka nej, o hon gick snopen upp igen.
Men efter att jag vid 18tiden ringde upp till Henrik som kom ner me en värktablett, somnade jag som en stock o vaknade tre timmar senare o kände mig ganska ok förutom att jag var dyngsur av svett. Jag smög upp till Henrik. Han hade gjort hummersoppa som jag sörplade i mig. Febern o huvudvärken var borta, men jag var fortfarande helt slut o gick o la mig igen.
 
Dagen efter åkte Henrik till jobbet o jag gick upp o ringde fritids o dagis för att höra om ungarna fick vara där när jag var sjuk. Fritds sa ja, o dagis sa nej. Jag ringde syster för att höra om Elsie kunde vara där, men hon sa ABSOLUT NEJ!
Jag kände mig dock liiite bättre o satt me Elsie på golvet o lekte sittande lekar samtidigt som vi gick igenom några avsnitt av Pippi o Emil.
Vid 11 kom BonusNina som en liten ängel o hämtade Elsie för en runda i vagnen. Tack gode gud för dig Nina!!
Henrik ringde Julia som offrade sig att hämta Ines efter fritids o de åkte o fikade på Andra våningen. Ines blev superglad o tyckte Julia var såååå snäll som bjöd på fika. ;)
 
Jag slängde på en film (fastnade först i ett avsnitt av Dr Phil, men det behöver man ju kanske inte berätta..) o låg i soffan i två timmar innan de kom hem igen.
Resten av dagen flöt på. Jag mådde inte dåligt, o vågade mig på att äta lite. Men jag var heeeelt slut i kroppen o förflyttade mig som en sengångare med pauser i varje rum.
 
Gårdagen var bättre, men jag startade dagen me att ta ut hundar o vagn på en runda för att lämna Ines hos Milla, vilket var lite för mycket just då.
Helena o Daniel kom på kaffe o Daniel började nysa av sin allergi eftersom det var så skitigt här hemma, o Helena sa att det luktade hund. :/
Jag tillbringade gårdagen me att städa ut alla baciller o sanerade alla tyger.
Idag mår jag finfint o ska ta tag i denna helg. Ikväll ska jag träna. Ines ska på kalas så vi måste snart åka o handla present.
 
Vi lämnar härmed över alla baciller till valfri familj! Närmast till hands är väl du Maria? Men ni har väl oxå haft er beskärda del..
Men de andra grannarna är ju redan halvdöa så ni får faktiskt ta det iallafall. Ok?  ;)
 
Ha en fin dag!!
 
 

"De tog honom"

Vissa dagar får jag inte ur mig nånting här, o andra dagar skulle jag kunna skriva en bok i en o samma mening.
Idag är en sån dag, då jag kan skriva en hel bok.
 
När man jobbar med ensamkommande ungdomar som jag gör, så kan det ibland bli att man tar med sig jobbet hem. Deras historier om flykt o krig o familjer som splittras, är ofta värre en filmen man ser på lördagkvällen.
Men jag tar sällan med mig jobbet hem. Man lärde sig efter en tid på Cura Park att hantera dessa känslor, o det blev lättare med tiden.
Nu jobbar jag med samma målgrupp men som socialsekreterare istället. Man får inte alls samma relation med ungdomarna, eftersom man bara träffar dom i ett besöksrum enstaka gånger om året.
Ibland kan jag sakna den tiden då man blev bjuden på te i deras rum. Eller spelade pingis på gården. Eller när man fick världens utskällning för att man inte hämtade ungdomen på skolan när han hade "ont i benet".
 
Nu har jag en helt annan roll, o jag ÄLSKAR mitt jobb!
 
När jag slutade på Cura bestämde jag mig för att hålla kontakten med några av ungdomarna, som flyttat från Cura Park. Några av dom har turen att ha fått hit sina föräldrar o syskon, o andra har bildat egna familjer. O det är ju så häftigt att följa då man varit med hela vägen, från att man hämtade dem vilsna på tågstationen, till deras ångest o oro i asylprocessen o sen slutligen när de skrivs ut.
 
En av de som jag haft kontakt med det sista året är B. Jag kommer kalla honom för B eftersom jag inte vet om han uppskattar att jag skriver om honom. Jag skrev om honom på facebook i juni förra året efter att den nya lagen kom i kraft. Lagen som säger att de som får avslag på sin asylansökan inte längre har rätt till boende eller dagersättning från Migrationsverket.
Jag säger ingenting om denna lag. Detta är inget politiskt inlägg, o jag har mina nära o kära som får ta dessa åsikter i andra forum.
 
Denna lag gjorde att man fick skriva ut B från boendet då han sedan en tid tillbaka fått sitt sista avslag från Migrationsverket. Anledningen till att han fick avslag var att hans hemland är Marocko, o där finns inga konflikter, så enligt Migrationsverket kan han bo där.
 
MEN för att man skulle kunna utvisa honom måste han kunna komma in i Marocko igen, o eftersom man inte kunde hitta hans ID-handlingar så tog inte Marocko emot honom. Detta medförde att han hamnade "mellan stolarna" o plötsligt var det inget land som ville ha honom. De krävde av B att han skulle hjälpa till att leta fram handlingarna, men eftersom Marocko är ett riktigt skitland att växa upp i, så var inte B så behjälplig.
 
Efter lagen i juni förra året, så har B varit papperslös o bostadslös. Jag har efter det haft sporadisk kontakt med honom. Kollat av med jämna mellanrum hur han mår. Jag har aldrig frågat var han bor, för jag fattar ju att han bott i en kappsäck hos olika kompisar. Vi har fikat på stan o han håller fasaden uppe, men med en tom blick.
 
Vissa människor man möter fastnar ju verkligen, o han är en av dom. Denna jäkla snorungen har många gånger varit en pina på cura. När han kom var han nästan ensam bland alla afghaner o han gjorde sig ovän me alla ungdomar. Han såg sig aldrig som underlägsen utan hade en riktigt tuff attityd o man kände hela tiden att "snart smäller det.."
 
Han var snabb i stegen, alltid me keps o me musiken i öronen. Han ville alltid att man skulle lyssna o stoppade i ena snäckan i örat, o det var alltid nån skum hiphop som var värdelös.
Man fick då le o säga "Mm, jättebra B.."
 
Eftersom han var den tuffare killen fick man jobba lite för att vinna hans förtroende. Jag var en av hans kontaktpersoner o den första killen jag hämtade på stationen. Stentuff var han.
Jag tycker ju det är liiite roligare att jobba me denna typen av ungdomar, för man måste jobba lite extra o vända ut o in på en själv för att nå fram.
 
Jag var låååångt ifrån favoriten hos honom, o jag vet inte hur många konflikter vi hade. Man fick ofta ett cigarettpaket eller en gammal strumpa på sig när man gick in för att väcka honom. O jag vet inte hur många tallrikar med middagar man ställt in när han mått dåligt efter ett besked. Middagar som man dagen efter fått slänga helt orörda. O alla namn man fått av honom. Det är inga barnvänliga namn som man är stolt över.
 
Men han var oxå den killen som utvecklade den bästa svenskan, o Gud vet var han lärde sig allt. Han lärde sig såna där märkliga gamla ord o uttryck som inte ens mormor känner till.
Han gjorde lite som han ville o utmanade oss ständigt. O när man ifrågasatte honom blinkade han lite med ena ögat o trodde han kom undan me det. Vilket han ofta gjorde oxå.. :/
 
Men alla fastnade för B. Man både suckade o flinade efter en diskussion me honom.
Han var killen me humor, som alltid jävlades me personalen, som alltid ringde efter skjuts från stan, som smällde i dörrar, som kämpade me skolan även efter avslag, som stolt visade bilder från Casablanca på datorn.
Han var den som alltid sa " Nina, man måste kämpa!"
 
I höstas kontaktade B mig o berättade att han skulle bli pappa. Jag gratulerade honom men förstod samtidigt att relationen med flickvännen var sådär.
En tid senare kontaktade även flickvännen mig för att presentera sig. Hon sa att B berättat om mig o att jag verkar ha betytt en hel del för honom, o hon ville därför prata lite.
Vi har därefter hållit kontakt då o då, men aldrig träffats. Nu den sista tiden har det handlat om graviditet o föräldrarpenning, o hon berättade att B nuförtiden bodde hos henne o att deras relation var jättebra o blev starkare för var dag.
 
Hon verkade så lycklig o hon berättade att de kommer döpa barnet till Joseph om det blir en pojk. Joseph var det namnet B döpte Elsie till innan hon kom ut.
Min bebis fick många namnförslag av ungdomarna på Cura, men B var så bensäker på att det var en pojk.
 
I förra veckan fick jag en bild från flickvännen, på en kallelse från polisen om att B skulle in på "samtal angående verkställighetsärende".
Hon frågade om jag visste vad det handlade om, o berättade att B inte tänkte gå dit.
Jag frågade om det hänt nånting den senaste tiden, om han fått någon information eller så, men det hade han inte.
Jag lugnade henne med att det står ju att det är ett "samtal" o inget annat. O jag sa att han måste dit oavsett, för blir man kallad till polisen så går man dit.
 
Hon tänkte detsamma o skulle motivera honom att gå dit. Hon hade hänvisat till mig, o efter många om o men så skulle han gå. Hon pratade om ultraljudet som var planerat senare i veckan, o försökte få honom på andra tankar.
B sökte upp mig förra veckan o ville prata om "allt möjligt", men jag kunde inte prata då. Vi skulle istället ha träffats denna veckan men eftersom barnen har varit sjuka har jag tänkt att vi väntar. O jag var ju lite nyfiken på mötet med polisen som var idag.
 
Mitt fokus denna vecka har ju dock varit på kräk o vabdagar. Imorgon är (förhoppningsvis) den sista VABdagen o jag var halvstressad på jobbet idag.
 
Plötsligt får jag ett meddelande av flickvännen  "De tog honom!"
 
Det tog mig flera sekunder innan jag kopplade. Jag fick lite panik o bad om hennes nummer, men hon sa att hon bara grät o kunde inte prata. Vi bestämde istället att vi skulle träffas ikväll. Jag förstod ju att hon behövde prata. :(
Inte för att jag är till någon hjälp, men jag kan lyssna iaf.
 
Vi möttes på ett fik i stan o hon var så fin där hon satt med sin stora bebismage. Det var första gången jag träffade henne.
Hon berättade att de först hade kallat in B för samtal, för att sedan kalla in henne. När hon kom in i rummet var han borta o när hon frågade var han var, så berättade de att han var tagen till förvar o kommer utvisas till Marocko om 2-3 veckor.
 
Hon fick fullständig panik o krävde att få träffa honom, men polismannen sa att han redan var på väg i bil. Han berättade att B krävt att få träffa flickvännen o bebisen innan han åkte, men han blev nekad av säkerhetsskäl.
 
Det visade sig att de nu hittat IDhandlingar på honom, så nu kunde de utvisa honom. Flickvännen ifrågasatte hur de kunde "lura" honom dit, o fick svaret att de måste skriva så för annars hade han inte kommit till mötet. O hade han inte kommit dit, så kunde de, enligt polismannen, bara hämta honom i skolan eller varsom.
 
Hon berättade att polismannen säkert gjorde sitt jobb o säkert var en trevlig människa, men att hon var så fruktansvärt förbannad, besviken o ledsen. O hon hade försökt prata med B i telefon efter mötet, men han bara grät.
 
Jag satt bara o lyssnade ikväll. Hon hade frågor, men jag kan ju ingenting om detta. Som tur är, är det inget som vi varit med om på Cura, iaf inte på min tid.
Vi satt där en timme. Tror knappast jag var nåt stöd, men hon behövde väl komma ut lite..
 
I min värld borde samtalet idag vara en information om att de nu hittat hans IDhandlingar o att han skulle förbereda sig för en utvisning. Så är processen o så är beslutet. Han skulle sedan, enligt mig, få ett datum att infinna sig på, o gör han inte det så får det väl vara rätt att plocka upp honom o ta honom i förvar när de sedan hittar honom.
Han har ju ändå skaffat sig ett liv här med väldigt många relationer, o har rätt i att ta avsked, kan jag tycka.
MEN å andra sidan har gången säkert varit så tidigare, men det är väl då folk går under jorden?
 
Det är såhär det ser ut idag. Man läser om det i tidningarna o det är säkert vardagsmat för polisen. Men för oss vanliga döda, så blir det så påtagligt när det plötsligt drabbar någon man känner.
 
O som vanligt får denna blogg bli lite av en terapi.
 
Må världen bli lite bättre en dag, så vi slipper fly. Eller som ines sa ikväll;
 
- Men vadå?? Man får väl bo i vilket land man vill? Vem bestämmer var vi ska bo?? Alla väljer ju ändå inte samma land. Jag känner en som flyttat till Norge. Vem har hon frågat om lov till det?
 
GOD NATT
 
 
 
 
 
 
 

Bacillurskerna tar ut sin rätt

Idag har vi inte gjort mycket vettigt. 

Elsie har sovit nästan heeela dagen. Mellan 10-17 med små enstaka vakenstunder har hon sovit på tre olika platser i soffan. 

Hon har druckit massor av vatten o åt en välling, sen åt hon lite frukt vid 17tiden. 
Hon satt tillsammans med ines o åt frukten i soffan. Hade skurit upp banan o äpplen i stavar, men sorterade metodiskt ut äpplena o la dom åt sidan. 
Rätt vad det är skriker ines; 
- Hon kräääks, mamma!! 

Över hela sig, på mattan, i soffan o på bordet. 

Jag lyfte upp henne o drog snabbt av henne kläderna o ines torkade soffan. Mitt i detta kommer Henrik hem från jobbet. 

Välkommen hem. 

Hon fick på sig ny blöja o nya kläder o lekte sen me ines medan jag fixade maten.

Efter maten badade Ines o elsie. Ines offrade sig för annars hade Elsie vägrat bada. O elsie gör ALLT som ines gör, så det tog inte många sekunder innan hon me var i. :)

 Sen var hon vaken till 20 då hon hade gått rätt in i sängen me tutte o snutte o me henrik i släptåg. Hon hade lagt sig o funderat en stund o sen somnat. ♡
Jag stack iväg o tränade, o det var extra skönt o komma iväg o träna idag då jag bara hängt hela dagen.  
För vi har verkligen bara hängt. Vi har tittat mycket på mellot från 2015 o 2016 o framförallt då på Parodierna. 

Hon har gjort en uppgift de arbetat me i skolan nu när hon varit hemma. 
O efter att jag bloggade imorse ville hon träna på att skriva på datorn, så jag tog fram ett worddokument o sen började hon på en saga. När den sagan är klar har jag lovat henne att visa den här. :)

Jag hittade henne skrivandes i hallen när jag kom ut från toan!

Vi har även spelat spel o tittat på tv. Men hon var glad över att elsie bara sov för då slapp hon följa med ut med vagnen som hon tummat att göra. ;)

Imån ska Henrik va hemma med Elsie. Ines ska till skolan.
sen får vi se hur det blir på torsdag. 

Gonatt på er. ♡