Det "otrygga Ronneby" eller den otrygga svensken?

Tänkte ikväll skriva ett inlägg om Elsie o min dag tillsammans. Tänkte berätta om Ines o Henriks dag i Polen där de tillbringat dagen i ett hoppland o ett badland. O jag tänkte även skriva om att det nu bara är en vecka kvar till Ines, jag, Anna o Mika åker till Marrocko..
 
Men i mitt bakhuvud så har jag alla inlägg om från facebooksidor som "farliga Ronneby" o "otrygga Ronneby".
Efter alla de inläggen borde jag packa o dra härifrån illa kvickt, innan jag blir både våldtagen, rånad o mördad. Jag borde vara liiiivrädd när jag är ute med hundarna o jag borde ABSOLUT inte ha tagit med mig mitt barn på en runda på stan klockan 16 när mörkret lagt sig över stan. HUR kunde jag göra så med mitt barn?!?! TÄNK OM HON HADE DÖTT?!
 
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om detta. Det är bara så sjukt patetiskt o löjeväckande för alla kan läsa de rasistiska budskapen mellan raderna. Hade det varit två svenska gäng som bråkat så kan jag garantera att vi inte hade fått finbesök av föken Jannouck till exempel. Jag antar att hon haft fullt upp om hon nu skriver en artikelserie för varje stad som haft bråk?? Hon borde ha en full möblerad lägenhet i Malmö o Göteborg, o definitivt ett boende i Norrland där det är ständiga konflikter mellan samer o svenskar. Det är ju roligt att hon hittat sin grej, det var bara oväntat att hon bytt från Sex o Samlevnad till just Konflikter i städer.. Men alltid roligt med folk som byter inriktning!
 
Pajas.
 
Nu har man till o med startat en facebooksida som heter "Jag älskar Ronneby" eller nåt sånt. O de säljer T-shirtar med samma namn. Där publicerar man bilder på stadens julgran o andra fina platser, bara för att visa att stan är bra o inte dålig. Men herregud, det är väl inte det det handlar om??? Ingen har klagat på Ronneby som stad. Det är invandringen man klagar på. Inofficiellt. Det är DÄR man måste börja!
 
Jag har bott i Ronneby sedan 1987, med några pauser då jag var i Göteborg o i Söderhamn. Det är en liten stad, där jag har det mesta av min familj o de flesta av min vänskapskrets. Jag tycker om stan, men tycker samtidigt att den är skittråkig. Hade jag varit singel o utan barn hade jag absolut inte bott här, men nu vill både Henrik o barnen bo här, så då får jag stanna. Vi har alla möjligheter att få den här stan att blomstra med tanke på havet o all natur, men tittar vi på handeln i centrum så får man känslan att allt går i konkurs o stan dör ut.
Jag tänker preciiiis som alla andra. Men skillnaden mellan mig o många andra är att jag tar på mig eget ansvar över detta. Jag är i centrum ungefär två gånger i månaden, när jag är där går jag ENBART i gallerian där jag besöker Lindex, KappAhl o sen fikar jag på Andra Våningen. Jag går aldrig på gågatan o jag har inte varit i alla butiker, även att de funnits i några år o det hänger snygga kläder i skyltfönstret. Det finns jättemysiga butiker, men jag tar mig aldrig tid att strosa runt på stan.
 
Det jag sett från min bil när jag kör genom stan är att nysvenska människor öppnar upp butiker o frisersalonger i stan. Jag ser att det är nya i Sverige på deras trottoarpratare som ofta har en taskig svenska o på deras skyltning. Deras skyltning är en blandning av den svenska stela stilen, o den stilen de har i sina hemländer. Nu har jag kanske inte varit i deras hemländer, men jag har varit i Turkiet o Spanien o fått en uppfattning på hur det kan se ut i andra länder. Det är färgglatt o mer vågat än vad vi är van vid.
Utanför butiken kan det ligga lådor med frukt o grönsaker o en handskriven lapp med dagens pris. Vid entren står det oftast en eller flera män. I butiken vet man aldrig vad man finner. Det kan vara blandat från frukt o grönsaker till kläder i en o samma butik. I butiken är det ofta liv o rörelse, o det är affärsinnehavaren o hans vänner, bekanta o familj. Alla hälsar o hjälps åt med varor i butiken o i kassan.
 
Utanför de svenska butikerna står det inte en människa. Där finns klädställningar o nån fin blomma o nåt levande ljus i en fin lykta. O en stor skylt där det står REA. Vi vet vad som väntar på hyllorna när vi kommer in i butiken. Det är sällan någon överraskning. Inne i butiken är det oftast tomt förutom butiksbiträdet. Det är fint o fräscht o iordning.
 
Den svenska butiksinnehavaren har oftast tagit banklån o fått starta eget-bidrag för att starta upp sin verksamhet. Den utländska har inget banklån utan har startat upp sin verksamhet med egna pengar tillsammans med starta eget-bidrag. Den svenska butiken har öppet 10-18 o den utländska butiksinnehavaren har öppet så länge det behövs, oftast till sent på kvällen.
 
På torget har det aldrig varit mycket folk i vår stad. Vi har en glasskiosk på sommaren o en liten scen, som sällan används. På vintern har vi en julgran o på sommaren har vi ett stort påkostat blomsterarrangemang.
På fredagarna har vi en härlig blomsterhandel, o det är enda dagen det rör sig på torget.
 
Så, var är allt folk?? Vi vet att ni finns, för det hör man på TosiaBonnadagarna. Då kryper alla fram, o folk man inte sett sen skolan, har bott i stan hela tiden.
Jag vet var folket är. De lämnar barnan på dagis, åker till jobbet, hämtar barnen, åker till Maxi o handlar o sen åker de hem. Eventuellt är de på någon idrott på kvällen. På helgerna är de hemma eller på kalas. Eller åker de till malmö för en shoppingweekend.
Som ni förstår är det skiiitsvårt att hålla en rörelse vid liv i Ronneby. Men det är en enda ond cirkel. Om folk börjar gå på stan o spendera pengar på de butiker som finns, o dricker en kaffe med vänner på ett cafe, så slipper alla gå i konkurs. MEN ingen vill börja fylla ut staden, utan man åker till de städer där uteserveringarna redan är fullsatta. Ingen vill dra det tunga lasset.
 
Min egna teori är att hyresvärdarna borde sänka hyran på lokalerna i stan så folk har råd och vågar satsa. O sen måste politikerna sluta tjafsa om dessa förbannade uteserveringar o öppettider. Tre mil härifrån är det både längre öpptider o fler uteserveringar. Man åker hellre till en pub eller cafe där det är fullt med folk, än ett som är tomt.
 
Något som det finns gott om i stan är föreningar, o det är superbra! Det finns många många människor som kämpar o är engagerade, men alldeles för många sitter hemma o muttrar över det tomma torget. O jag är en av dem, ABSOLUT! Jag missade tillomed julskyltningen på grund av ointresse. Fick höra om den först på kvällen.. Hade jag vetat innan så hade jag absolut gått dit me ungarna.
 
Jag är inte ensam om att vara oengagerad i vårat centrum. Varken mina systrar eller mamma fikar på stan eller går på nån gågata. De enda som verkar ha ett socialt liv är nysvenskar som håller till på torget. Det är till 80% av utländsk härkomst, o jag är mer än tacksam över att de skapar lite rörselse i stan.
Det fantastiska är att NU har man börjat prata om att "de" skulle vara anledningen till att det är tomt på stan..?? "Man kan ju inte gå på stan för det är ju bara en massa svarta där.." hör man allt som oftast. Jag har lite frågor till dig med den kommentaren;
 
1. Var du på stan innan de kom hit till Sverige?
2. Är de så många att du inte får plats?
3. Är du rädd att hudfärgen färgar av sig, eller varför nämner du hudfärgen?
4. Är du rädd att de ska börja prata arabiska med dig, o att du inte kommer kunna svara?
5. O i så fall - varför skulle de prata arabiska med en svensk? O varför just med dig?
 
NU till det stora diskussionsämnet - "Vår farliga stad".
Jag jobbar som bekant på stadens gymnasieskola o mina elever är nysvenska ungdomar. Det är min tredje tjänst med denna målgrupp, o jag stormtrivs med den gruppen! Enligt ryktena i stan så är det "utlänningar som rånar, tänder eld på bilar o butiker i stan o som går bärsäkragång med påkar o svärd".
Det är helt rätt att det är utländska killar o män som bråkat. Men det är inte ett hundratal som bråkar helt ransom, utan det är två gäng som varit i konflikt. I det ena gänget är det två bröder som härjat likt maffian i flera år. I det andra gänget är det två kusiner. Alla dessa fyra har haft ett utvisningsbeslut bakom sig, men myndigheterna har inte lyckats ta dem, på grund av våra mesiga lagar o regler. Märks det att jag önskar ett bättre rättsysstem?? Men NU är de utvisade ur landet o kommer förhoppningsvis inte in mer.
 
Det är de o endast de som startat upp allt, o de har haft några få bakom sig. De har härjat runt o slagits o tänt eld på bilar, lägenheter o butikslokaler, men de bråkar bara med varandra o ingen annan. Jag kan vara ärlig o medge att jag kände nån gång för ett tag sen att jag inte ville ner på stan för jag var rädd att de skulle komma igång o slåss framför ögonen på barnen. Men jag har ALDRIG någonsin varit nervös över att de skulle slå mig eller någon jag känner. ALDRIG.
 
Det tråkiga är att folk inte fattar detta, utan ser bara att det är "utlänningar som bråkar o förstör". Man tar inte reda på fakta utan lyssnar hellre på skvaller. O eftersom integrationen inte fungerat än, så ser folk inte individen utan gruppen. Mohammed 17 år från Afghanistan är samma person som Riad 42 år från Syrien.
Bråkar två svenskar, så säger man att en hade kort ljust hår o en blå jacka, o den andra hade svart jacka. Bråkar två utlänningar, så nöjer man sig med förklaringen, "det var två utlänningar".
 
Men allt handlar om att vi inte är ingegrerade än. Vi måste få samma språk, börja prata med varandra, men framförallt - acceptera att vi är olika. Alla kan inte vara lika tysta, ordningssamma o osociala som vi. Bara för att vi inte förstår arabiska så betyder inte det att allt de säger är skitsnack. Bara för att de kommit som nyanländ till Sverige o går på bidrag, betyder inte att de är fattiga o inte kan ha en I-phone o en BMW.
 
De flydde kriget o inte fattigdom. De har ofta pengar, men inte som de kan leva på, utan de behöver O HAR RÄTT till bidrag så länge de inte har ett arbete. PRECIS SOM VI SVENSKAR HAR. En svensk som mist sitt jobb o går på A-kassa har fortfarande rätt till sin bil o sin telefon. Har man inget arbete får man bidrag. Det är det fina med Sverige.
 
O ni som tjafsar om "skatten som jag surt har tjänat ihop till samhället" tillhör en extremt jävla sorglig minoritetsgrupp som behöver prata med en av alla flyktingar, för att få liiite perspektiv. Jag har hört massor av ungdomar som delat med sig av sina historier, o jag vill inte leva en dag av deras liv. Jag önskar inte min värsta fiende deras mardrömmar på natten.
Ni som nämner skatten.. jag hoppas ni en dag tvingas lämna er familj o detta land för att bosätta er i Afghanistan. Vi kan låtsas ta bort kriget, för en tid, för att se om ni kan anpassa er efter den kulturen o deras livsstil. Få se om ni flinar åt deras Hijabs på gatorna och hur snabbt ni lär er dari.
 
NI MÅSTE FÖRSTÅ att det kommer alltid finnas krig, o därför kan vi inte stänga gränser. Vi kan inte stänga ute förföljda människor. Men framförallt måste vi alla ändra inställning till andra kulturer o andra språk. Var nyfiken istället för livrädd.
Ja, jag vet. En del jävlas o håller låda, Men de andra 98% är otroligt tacksamma över att ha fått en ny chans i Sverige o vill inget annat än att bli självförsörjande. Men de som bråkar hörs mest, så är det överallt.
 
Förlåt för ett för långt inlägg. Jag hoppas bara att svenskarna kan se individen o inte gruppen. Ni måste börja anta att människan är god o inte ond. Mohammed har inte åkt hit för att få bidrag o sno våra jobb. Han har lämnat all sin trygghet för att Talibanerna mördat hans familj o nu letar efter honom.
Sluta gnälla o börja hälsa istället. Vem vet? "Utlänningen" kanske till o med har ett namn? ;)
 
God natt på er.