Dag 4 i Marakesh

Sitter nedbäddad i sängen på hotellrummet i Agadir. Har varit ute o gått i solen hela dagen o har fått solfrossa! TVÅ DAGAR INNAN JULAFTON! 
Anna duschar o tjejerna håller på med sina mobiler i sängen. Det fnittras o tjoas o fjantas. 
 
Jag tänkte bara berätta om de två sista dagarna i Marakesh. I förrgår (onsdags) gick jag o tjatade om att jag ville tillbringa sista dagen uppe i bergen. Det hade varit med guidad tur o man hade fått besöka Bergerfolket o "The arabic people" som bor o arbetar uppe i bergen. Man hade fått se hur de lever o även fått klättra i bergen. Vi diskuterade fram o tillbaka medan vi strosade runt i gränderna. Vi letade även efter en bra Hamham som är en speciell massage, men de vi var inne i var dyra, o inte något vi ville lägga många kronor på. Det märkliga med den staden är att det kan se ut som ruiner utanpå, men öppnar man en liten sliten dörr kan en helt ny värld öppna sig. Överallt var det så. Omöjligt att hitta om man inte blir visad av någon.
 
Till exempel frågade vi oss fram o ville ha en fräsch Hamham som var till för lokalbefolkningen. En kille som jobbade på cafeet vi suttit på, visade oss vägen in i långa mörka snirkliga gränder, som var så smala o lågt i tak att han fick böja sig ibland.
Till slut kom vi fram till en stor fin port o där inne öppnade sig ett gigantiskt o SUPERfint spa i flera våningar. Det var kristallkronor i taket, speglar o fantastiska detaljer överallt, o tittade man in i ett fönster så var det en jättestor matsal där borden var uppdukade till fest. Inte en människa förutom de som arbetade där, o de var uppklädda till öronen. En helt okänd värld. Det var lite läskigt för det var som att ingen människa varit där, förutom de som arbetade där. Vi fick rundvandring, o deras visitkort, o vi lovade ringa om vi ville boka tid. Det ville vi inte. Vi hade aldrig vågat oss in i de där gränderna för vi hade aldrig hittat dit. O hade vi hittat dit så var det ändå läskigt att ingen annan var där, o sen hade vi aldrig hittat ut. 
 
Det blev aldrig något Hamham. Vi fick höra av någon kanadensisk kille att de lokala Hamhamen var väldigt ofräscha, vilket vi inte var intresserade av. Istället fortsatte vår julklappsshopping. Vi ska på julaftons morgon ha mysfrukost o dela ut julklappar till varandra, o vi har skrivit en liten lista på saker som vi sett i Marakesh som de andra då fått leta runt på. O här är det inte bara till att handla. Det krävs list, vinnarskalle o ett jäkla tålarmod om man ska handla en grej i Marakesh. Vart vi än går ropar handlarna på oss o ska övertala oss att besöka deras krypin. 
 
-Hallooo!! Where are you from?
- Sweden.
-Ahh, SWEDEN! Ibrahimovich!! See you in Russia! 
 
Eller 
-Where are you from? 
-Sweden.
- Ah, SWEDEN!  Come, come, "Titta, bara titta"! För den frasen har de lärt sig genom åren. :)
 
De gör alla preciiiiis likadant, som om de alla hade gått en sålurarvituristerna-kurs. De lyfter på varenda liten pryl o berättar hur bra den passar mig, o när man frågar om priset säger de alla:
- Åååååhh, very good price, not expensive.. specialprice for you today, a very democratic price.. osv. Sen säger han ett skyhögt pris som man skrattar åt, o där börjar förhandlingen o backandet ut från butiken. O hela tiden pratar jag med ines på svenska mellan fraserna o berättar för henne när hon ska börja backa ut, eller när hon ska skratta. Hon har blivit skitduktig o är helt med i svängarna, tillomed så hon oxå diskuterar med sin lilla engelska. :) O när hon står där i knähöjd o diskuterar med arg min så klappar de alla på hennes huvud o ler. Hon charmar ju alla, The little princess. :)
O när man sakta går därifrån ropar de ibland tillbaka en med ett "Ok, ok" . Ibland är de sura o ibland är de glada o ibland kan man tillomed få ett "Good job!" 
 
Vi har delat på oss ibland, så ines o jag går själva, o då har vi en korsning som vi har som träffpunkt, men den är nästintill omöjlig att hitta till. Men alla de andra vet var den ligger för den är till en svindyr restaurang mitt i allt sunkigt ghetto. O vi har blivit kända bland handlarna eftersom vi är blonda o glada o trevliga. O alla är så jäkla härliga, förutom en kille som hade tafsat på Anna o som sen bokstavligen puttade ut henne från sin butik. Haha, så jäkla ledsen att jag missade det! 
 
Ines är som sagt en liten prinsessa, o Mika är ett sexobjekt. Hittills har vi blivit erbjudna som högst 6000 kameler för henne, o det var nästan så jag tog det budet. Ingen, o jag menar INGEN tror hon är ett barn fastän hon bara är tretton år. Tillomed hotellet var tveksam när vi sa vi var två vuxna o två barn. 
 
I onsdags gjorde vi inte så mycket mer än att strosa runt i gränderna. Vi sökte oss in i lokalbornas kvarter där handlarna lägger ut frukt, skor, kött, hantverk, konst mm om vartannat, på smutsiga filtar o bygger upp ställningar på de mest finurliga sätt. 
Jag sa till Ines att detta var deras Maxi, o ines bara tittade med sina stora blå ögon o bara insöp alla intryck. Denna resa har varit sååå lärorik för både oss o barnen. Vi behöver verkligen distans emellanåt, så vi slutar klaga o gnälla, o istället börjar uppskatta det vi har. 
När vi kom hem visade det sig att snuttan hade tappat bort sin kasse med presenter som hon köpt. Det var en Aladdinlampa till sig själv o en träbox till sin kompis. Hon blev lite ledsen över att "Tjuven tagit hennes presenter" men jag sa att vi säkert kan hitta den på nåt ställe vi suttit o ätit på. Vi somnade tidigt även den kvällen.
 
Jag fortsätter sista dagen i ett annat inlägg. Deta var nämligen KAOS.