Sista dagen.. Marocko, vi kommer tillbaka!!

Nu har vi packat klart allt på hotellrummet. Vi hade med oss en tom stor bag hit avsett för shopping, o den är SPRÄNGfylld. Vi får dela upp allt när vi är hemma sen. 
 
Idag hade vi ställt klockan på 07, men ingen risk att jag vaknade. Mika säger att jag hade smällt av larmet med ett stort stön, men det är inget jag minns. Efter frukost lämnade vi barnen hemma på hotellrummet o sen tog vi taxi till Souken (marknaden). Vi var ju där i söndags, o vi kände vi var bara tvungna att åka dit igen. Den är så sjukt stor o vi har aldrig sett något liknande!! Det är stora berg av kryddor, bröd, skor, kläder, godis, porslin, oljor, leksaker, tyger, väskor, märkeskläder, hgienartiklar.. ALLT!!! O jag brukar inte tycka om klädstilen de har utomlands, men jag hade kunnat go bananas bland barnkläderna!! Så himla himla myket snyggt o gulligt till min lilla stjärna där hemma! Massor av skyltdockor överallt av Småfolket, o man bara dog när man såg dessa små kläder, som var stentuffa. Men bara åsynen av att det ligger i berg, gör ju att värdet minskar, o som på alla andra soukar gäller stentuff prutning!
 
De hade fullt av märkeskläder, o vi gick länge o letade efter skor o plag till barnen. Vi trodde vi hade koll på vad man skulle leta efter i plaggen o skorna för att se om de var äkta eller fake, o vi studerade skorna noga, men i slutet av dagen så visade en handlare vad man skulle titta efter, o då var vi körda. Vissa av skorna till barnen är äkta, o de andra är fake. Vi har suttit nu ikväll o studerat varenda detalj o jämfört en äkta o en fake, o det är extremt extremt liten skillnad, o man hittar inte det om man inte letar efter just den skillnaden.
 
DÄRFÖR HATAR jag det här med märkeskläder. Jag tror inte ett skit på äkta eller fake kläder. Har ALDRIG haft ett plagg som blir solkig efter tvätt. Jag skulle ALDRIG betala 7 ggr pengarna för att lappen INUTI skorna är av annat material. Det är ju så jävla sjukt, så det liknar ingenting. Härmed idiotförklarar jag alla märkesbögar, alltså till största del våra tonåringar. Ines har aldrig pratat märkeskläder innan denna resan o hon har ju hört Mika nu, som är 13 o har stenkoll på allt. Men hon har heller inte koll på det här med fake o äkta, så hon har fått sina ADIDAS o LEVISgrejer, o är helnöjd. 
 
Jag letade länge efter en snygg sportoverall till MiniMe där hemma, o hann köpa två andra overaller till henne innan jag hittade THE ONE!! Sååååå jäkla snygg så man bara dör!! O jag kan knappt bärga mig till hon får på sig den!
Jag har köpt en hel del till ines o elsie men inget plagg till mig. Det är ju inte lika kul. Köpte min älskade älskade väska i Marrakesh, som jag är sååå nöjd över, o Anna har letat sig förstörd över en likadan fast i annan färg. Men de var inte i närheten av samma väska här i Agadir, o de höll med om att min var "väldigt väldigt fin, o den kommer hålla i minst 20 år". Men jag TROR minsann Anna hittade en i samma material fast i svart, o hon fick inte ner den till samma pris som jag, vilket jag är sjukt nöjd över! Annars är det hon som prutar bäst! ;)
 
O för att inte tala om alla suuuupersnygga skor!! Åååååhh, så mycket snyggt! 
Vi har inte handlat alls mycket tiden vi varit här, men nu sista dagen gick vi all-in. 
 
Efter shoppingen, när ångesten var större än budgeten, tog vi taxi tillbaka. Här hemma väntade våra tjejer, o vi trodde de saknat oss, men det var ingen risk. de hade knappt märkt att vi var borta. Snorungar. 
Vi packade ner väskan noga eftersom vi egentligen inte får ta med oss hotellets handdukar ner till stranden, så hade vi lindat in allt snyggt o säkert väldigt genomskinligt, men vi var ändå nöjda. 
Vi åt på en restaurang på vägen ner mot stranden, o det var som allt annat vi ätit, supergott. Men när vi satt där såg vi på klockan att hon var 16.00 o vi som trodde hon var typ 13. Vi som skulle ligga hela dagen på stranden!! Vi gick ändå ner o placerade oss i varsin solstol, men bara ines klädde av sig. Hon skulle först inte bada om ingen annan badade, men då hon blev kissig så fanns det ju ingen annan utväg än att snabbt rusa ner. Men det blev det enda doppet, o efter lite gymnastik i sanden bagav vi oss uppåt o intog finrestaurangen för en lyxigare avslut på denna semester. 
Vi tog varsin härlig dessert o satt där en bra stund o bara njöt av solnedgången. Ena servitören var supersnygg o vi kämpade länge med att försöka fota honom utan att han såg det. Ines fick ansvaret eftersom hon är så oskuldsfri o liten o kommer undan med allt. Men den lilla jäkeln satt istället o fotade mig i smyg, o vi hade världens skrattattacker där vi satt!! Vi trodde vi skulle bli utslängda, men de sa inget. :) 
 
 
Jag är nog den fulaste som finns! Helt sjukt att jag fått så fantastiskt vackra ungar!!
 
Sen när servitören väl kom o gav oss notan såg han att ines den pajasen försökte fota honom i smyg, så då frågade han henne om de skulle ta en selfie ihop. Hon blev så generad! Haha!
 
Det är med blandade känslor vi lämnar Marrocko imån. Vi har haft en fantastisk resa, o allt har fungerat helt perfekt. Vi har gjort en del misstag under tiden vi varit här, men sånt hör ju till på en semester. Vi kommer sakna allt o speciellt Marrakesh. Jag ÄLSKAR kulturen, människorna, klimatet o allt som hör Marocko till, o jag kommer med all säkerhet komma tillbaka. 
En av de saker som varit så skönt är att syster verkligen kunnat slappna av här. Hon har ju sån social fobi där hemma i Sverige, men här kan hon känna sig avslappnad även om vi är uttittade vart vi än går. Hon har varit så glad o verkligen haft semester. Hon har större ångest än mig, för hon vet ju hur hon kommer må när hon kommer till Ronneby. 
 
Men vi längtar hem till alla där hemma! Jag är ledig med barnen till nästa tisdag, o det ska bli mysigt att bara vara hemma. :) 
Vi tackar därmed efter oändliga inlägg från vår semester, o jag kommer gå tillbaka många gånger för att läsa o minnas. 
 
God natt o sov så gott!!
 
 
 

Julen 2017

O så var julen 2017 (nästan) slut. :/
 
En märklig jul för oss o familjen eftersom vi alltid är samlade då. Jag sitter i sängen bredvid Ines som ligger med sin mobil. Hon har precis fått instagram, o håller på för fullt med både insta o Snapchat. Hon fick insta nu i Marrocko bara för att hon skulle kunna hänga med oss andra med våra bilder o delningar. Sen vet jag ju att flera av hennes vänner o alla kusiner oxå har det, så jag gav med mig nu. Inte för att hon tjatat innan, för hon har nöjt sig med Snappandet o Musical.ly, men men.. 
Sen blev ju poängen meningslös eftersom hon aldrig orkat fota nu på semestern, utan hon har låtit oss sköta det, sen går hon in o stjäl våra bilder på kvällen. ;)
 
Hoppas ni alla har haft en fin jul med gott sällskap, glada o trygga barn. Med trygga menar jag hyfsat nyktra föräldrar. På julen har jag alltid en liten klump ångest i kroppen, o det är för jag hoppas så innerligt att alla får sällskap under julen. Jag tänker på alla de som inte har någon att fira med. Det är ju sååå många som har det så, men jag blir så ledsen när jag tänker på det. Skit i julmat o Kalle o klappar, bara man har någon att småljuga med där i soffan. 
 
Vi har ju firat julen i värmen o det är ju så härligt med tanke på tråkvädret där hemma. Igår på julafton, hade vi beställt in extra go o smarrig frukost som vi fick upp på hotellrummet. Frukosten här i Agadir har varit fantastisk o BETYDLIGT bättre än i Marakesh. I Marakesh fick vi rostat bröd, stenhårt smör som var omöjligt att ens dela, o lite marmelad. Vi fick kaffe med sump i, ines gjorde varm choklad, o vi fick färskpressad apelsinjuice o fikabullar. Mika har levt på färskpressad apelsinjuice, o säkert fått i sig 2-3 glas varje dag. Vi fick ingen yoggi eller fil eller ägg. Bara torra rostemackor. 
Här får vi goa frallor, fikabullar, ägg, o söt yoggi + då gott kaffe o färskpressad apelsinjuice. O ines får sin varma choklad. Både hon o jag måste in på sockerdetox när vi kommer hem. Precis som efter semestern i spanien med Fia o Isabel förra året, då de åt Nutellamackor var o varannan dag.. :)
 
IAF så fick vi upp vår goa frukost o satte oss på varsin soffkudde runt soffbordet, o åt till julmusik. Efter det hade vi klapputdelning, då vi öppnade några av paketen. Anna hade beställt paket sen långt innan till oss alla som hon hade med sig från Sverige, men vi andra handlade allt här. Ines o jag fick ju resan i julklapp, så vi har inte köpt något till henne, men hon får ju från andra o det är snart hennes födelsedag. MEN givetvis kände jag ju ångesten o stressen komma krypande när jag endast hittade två småsaker till henne här, o ville ju ändå köpa lite mer till henne. Men hon hittade själv kläder här som hon har fått som julklapp. 
 
Hon hade gjort en julklappslista som vi inte ens tittat på eftersom vi inte skulle handla nåt. O när hon öppnade mitt paket så var det en kopp med det marrokanska mönstret, o hon blev skitsur. Sur för att hon fick något som inte var med på listan. Jättemärkligt, men hon blev skitsur o förde ett jäkla liv o jag blev asförbannad. Så jäkla förbannad över hur hon kan bete sig så för saker hon får. Hon ringde henrik inne från toaletten, vilket var ett misstag eftersom han blev lika arg han för att hon inte var tacksam. Jag hörde honom genom toadörren eftersom hon hade högtalartelefonen på, "hur kan du sitta i Marrocko o gnälla för att du fick en kopp till din varma choklad?? VAR TACKSAM!!" 
 
Jag tog undan hennes nya LEVIStröja som hon fått nu på resan då jag kände att hon inte förtjänade den, o vi gjort iordning oss inför dagen. Anna o jag hade planerat o bokat in oss på ett stort badland 2,5 mil från Agadir. Taxin var bokad o vi hade kollat genom receptionen så det var öppet. De blev superglada o taxin hämtade oss vid 11tiden. Vi bokade upp taxin så han skulle köra hem oss oxå o för det skulle vi betala 400dirham. 
 
Taxin släppte av oss o vi gick in. Det tog lång tid innan vi hittade en personal o det var folktomt. Till slut säger någon att det var öppet, men att vattenrutschbanorna var avstängda o vattnet svinkallt eftersom det var vintersäsong. Men det var öppet. 
 
JAG BLEV SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. Jag var så arg så arg så jag kunde knappt prata. Vi har pratat med flera personer om detta vattenland, o receptionen hade oxå kontrollerat o INGEN har sagt något om att det inte var igång. Det står så himla bra i recensionerna, o jag hade läst om det redan i Sverige. TOKarg var jag. Vi pratade med några lokalbor om det fanns NÅGOT att göra för barnen, men de hade inget speciellt. Vi ringde upp taxin igen o han hämtade oss. Vi bestämde oss för att åka till Crocopark som vi körde förb när vi åkte från Marrakesh. Det ligger strax utanför Agadir o är en stor park för 300 krokodiler. Vi brydde oss inte ens om att se vad det kostade innan vi åkte dit. Julafton ska bli speciellt, så var det bara. Vi hade ju ändå kastat bort 400 dirham på ingenting, så vi kunde lika gärna vaska lite till. 
 
Taxinissen, som blivit vår kompis nu då, (han liknar Enriqe Iglesias, men inte lika snygg) körde oss runt den dagen. Han lämnade oss vid parken o hjälpte oss med entren. Ungarna var trots allt på strålande humör, o vi trippade in. Efter 15 sekunder stirrandes ner bland krokodilerna o småpratande med en guide hade jag dömt ut det besöket oxå.
Har ni tänkt på hur lite en krokodil rör sig?? När det är action så kryper han fram. Men nu är det vinter o då äter de tydligen inte någon mat, o måste vila för att överleva.. Guiden berättar att de äter mycket mat på sommaren, lite på höst o vår o ingenting på vintern. Då vilar de. 
 
"För helvete" tänkte jag o började leta runt bland nån som rörde på nåt ben. Jag sneglade bort mot anna o tjejerna som även de letade action. Vi strosade runt där i den superfina miljön, o letade efter arga krokodiler som ville döda varann, men nej. Nån blev sur o fräste lite när kompisen klättrade över honom, men det var väl det mest brutala vi kunde se. Nej, vi kollade länge på när nån försökte klättra upp på land, men misslyckades. Det tyckte vi var roligt o filmade. Naturligtvis. Jag kan nog lova att de filmer vi tog den dagen kommer aldrig bli någon biosucce. Fantastiskt tråkiga, men jag har sparat dem till Elsan. Hon kanske tycker de är tuffa? 
 
Vi åt middag där o ungarna sprang runt. Efter två timmar hämtade Enriqe oss igen o körde oss till marknaden. Vi var ju tvungna att göra något vettigt den dagen. Innanför väggarna på marknaden var det KAOS o HYSTERI. Det var så mycket folk att vi fick tränga oss fram. O skitstort! Vi hittade en massa småbutiker som hade skor o märkeskläder, o Mika o Ines köpte varsitt par Adidasskor. Ines köpte i stl 36, (hon har 34 idag) för hon ville tvunget ha med snören, o det var minsta stl med snören. Jag letade efter en märkesdress till Elsie, men hittade ingen som var bra. Jag är ju verkligen ingen märkesmänniska, men får ju passa på när det är billigt. 
 
Efter två timmar där åkte vi hem o handlade pizza o åt på hotellrummet. Efter det åt vi smågodis o jordgubbar som vi köpt på marknaden o sen bara tog vi det lugnt innan läggdax. 
Julafton var jobbig utan Elsie o allt stök där hemma. Hon ska ju sitta i MITT knä när Tomten kommer!! :(
Sista o enda julen utan båda ungarna, det kan jag lova. :(
Måste ta igen det med en extrajul nu i veckan som kommer. 
 
Idag var det så juldagen o vi hade planerat en heldag på stranden. Vi tog en lååååång frukost nere på restaurangens uteplats då vi satt o småpratade om relationer o annat. En riktig tjejstund!! O vi fortsatte uppe p hotellrmmet med mer prat. Sen packade vi väskan o gick ner till stranden. O där har vi hängt i flera timmar idag o det var sååååå skönt! Det blåser en hel del o då huttrar jag, men då sätter de upp ett skydd vid stolen så man ligger i lä men ändå i sol. Ines fick ner oss alla att bada idag o det var kallt i början men man vänjer ju sig. Säljarna är så fantastiskt dryga o slemmiga o fattar varken "No thanks" "NO" "Njet" "Nej tack".. vi har provat allt. Dryga människor. O de frågar inte våra grannar utan bara oss. O småkillarna som är där håller på o äcklar sig med Mika o vi blir vansinniga. Hon är 13 men ser tydligen äldre ut. Men de slutar ju inte heller när hon säger hon är 13, utan då bara blir de ännu mer tända. Äckliga kräk. O ines stackarn hon fattar ju inte det där än. Hon ser ju bara att de är "kära i henne" o förstår inte hur vi kan bli arga. Älskar att hon fortfarande är så oskuldfri. Hoppas att det håller i sig i 20 år till.. :/
 
Ni skulle varit med idag när hon försvann. Hon fick 20 dirham för att handla en munk av en säljare, men hittade inte honom. Hon letade en stund, o rätt vad det var var hon borta. Efter några minuters span gick jag upp för att leta. Jag var inte så orolig eftersom hon är tuff o skulle aldrig gå med någon. Hon säger "No tanks" bara nån tittar på henne. :)
Killen som serverar oss dricka frågade vad jag letade efter o jag sa att det var min lilla tjeja. Han sa då att han skulle hitta henne o ta henne i handen o gå ner med henne till oss. Jag funderade snabbt på vad ines skulle göra om han hade hittat henne o försökt ta henne i handen. Förhoppningsvis hade hon känt igen honom! Jag letade i några minuter o den stranden är GIGANTISK, men inte så mycket folk. 
 
Jag såg den andre mannen leta runt. En annan kille såg att jag letade o kom emot mig o jag sa att jag letade efter en tjej på 8 år. Han sa att han skulle leta i två minuter o sen skulle han säga till polisen, som är lite överallt på stranden. Jag gjorde tummen upp o gick neråt stranden på andra hållet. DÅ såg jag min lilla tjej gå lugnt mot oss långt borta i stranden, med sitt långa ljusa hår o spinkiga kropp. Jag blev så glad o fick en klump i halsen. Jag gick mot henne o såg hennes leende. I handen hade hon tre munkar i ett stadigt grepp. :) 
Innan jag hann säga nåt säger människan:
 
"-Titta, mamma! Jag hittade den killen, men jag förstod inte vad han sa. Men jag fick iaf tre munkar.."
 
Hon var så glad. Jag försökte ha ett snabbt pedagogiskt o allvarligt samtal med henne, utan att skrämma henne, men när vi går mot platsen ser jag flera män, både militär, polis o vanliga, som gjorde tummen upp mot oss uppifrån restaurangerna. På bara nån minut hade djungeltrumman gått bland folket, o jag blev så rörd o stolt över hur människan fungerar. O speciellt när det gäller våra barn. O speciellt denna lilla prinsessa som verkligen gjort uppståndelse med sitt långa ljusa hår o sitt flin. Hon är deras Shakira o Lady Gaga o Little Princess. :)
MIN skitunge. 
 
Det var dagens action. När vi började frysa packade vi ihop. På vägen gick vi förbi PizzaHut, o sen gick vi hem. Kvällarna går åt till våra sociala medier o jag fryser alltid av dagens sol så jag kryper ner under täcket. 
 
Imån ska Anna o jag till marknaden på morgonen, medan ungarna får egentid på hotellet, som de har tjatat om. Sen ska vi ta dagen på stranden, o suga ut det sista av semestern. På kvällen är det packning på schemat, för dagen efter åker vi hem igen. 
 
Sov gott så ses vi imån. ;)

Marakesh - Agadir = 100-0

Nu har vi avverkat två dagar i Agadir, o vi är rörande överens om att Marakesh slår Agadir med hästlängder!! Eller nej, Ines tycker Agadir är bäst eftersom hon får bada o leka på stranden här. :)
Och JA, vädret o klimatet är ju så mycket skönare, men fi fasen vilken tråkig turiststad. Bara asfalt, neonlysen o vita hotell ÖVERALLT. Ingen charm över huvudtaget. 
 
Nu ville jag bara berätta om vår sista dag i Marakesh.
Vi hade bestämt oss för att strunta i utflykten i bergen, o istället skulle vi ta sista vändorna o den gamla delen, bla för att leta reda på Ines påse, o efter lunch skulle vi ta sista timmarna i den nya delen av Marakesh innan avfärd mot Agadir. Vi hade kollat upp bussarna o de skulle gå varannan timme, så vi siktade på 19bussen, o sen skulle den ta 2,5 timmar. Det hade vår polare kollat upp åt oss. Vi packade iordning väskorna o ställde in dem i lobbyn på hotellet. Vi delade sen upp oss så jag o ines gick ensamma. Vi gick runt o letade efter hennes påse, men hittade inte den. Fick köpa en ny box till henne, så hon blev glad igen. 
 
Efter en stund skulle vi leta upp vår mötesplats, o snurrade runt, o fick till slut fråga efter vägen. Eller nej, vi frågar inte längre efter vägen eftersom alla då vill guida o sen ha betalt, utan vi frågade bara vilket håll det var. Jag frågade en kille som stod ensam i sin "affär" för att säkerställa att han inte skulle springa iväg o guida oss, men det var tydligen inga problem att lämna en butik så han rusade iväg. Jag ropade att jag bara ville veta hållet, men "det var inga problem, o han skulle inte ha betalt". Jag suckade o svor till Ines o vi var så trötta på detta nu. De är så jäkla snabba på att "hjälpa" o sen ska de ha betalt när de är klara. Ytterst få som inte krävt något. 
 
Anyway, vi följde efter i labyrinten av gångar o plötsligt "hamnade vi vid hans pappas affär". ELLER HUR?! Överallt har de dessa kontakter o alla är familjer. Plötsligt var vi inropade av "hans pappa" som GIVETVIS kunde svenska o pratade både Stockholm o Uppsala, o han bad oss sätta oss ner på en bänk. "Snart kommer teet fram", muttrade jag till Ines. Mannen blev bundis med oss direkt o det spelade ingen roll hur mycket jag förklarade att vi inte hade tid. Inga ursäkter är goda nog, har vi kommit fram till o det gäller tydligen över hela Marakesh. 
Det visade sig att han var en Healer, o han visade oss stolt flera kataloger där folk från hela världen skrivit om hur bra han var. Efter det gnuggade han ett pulver i min hand som skulle bota både förkylning, snarkande o huvudvärk. detta hade vi sett innan i veckan, så det var inget nytt. Han frågade om jag ville ha o jag sa nej tack. Det tyckte han visst, så han la lite i en påse o snurrade in det i flera meter silvertejp så det blev ett litet paket. Han gav mig det i handen, o jag frågade om det var en present eller om det kostade något. 
 
- Of course! Nothing is for free! But ONLY a small money.. 300 dirham (ca270kronor).  Jag sa nej tack o la det på bordet o han blev skitsur o undrade varför han stått o virat in det i ett paket om jag inte skulle köpa det. -
- Jag vet inte, sa jag då. 
 
Jag orkade inte längre ta dessa diskussioner, för jag visste nu att det var lönlöst. Alla är likadana så man lär sig kulturen snabbt. De hör bara det de vill höra. 
Efter att han gnällt av sig kunde vi springa vidare o till slut kom vi fram. Vi ringde upp Anna o Mika som var heeelt lost men efter ett bra tag kom de. Vi gick o åt o de berättade att de hamnat helt utanför gränderna, men då sprungit in i en klädaffär där de sålde märkeskläder, o tydligen fanns det en massa butiker där som vi totalt hade missat. Ines blev ju helt galen o efter middagen bestämde vi oss för att försöka hitta dit igen. 
 
Efter att ha snurrat runt ett tag, frågade vi försiktigt en kille om vägen, o han "visste ju preciiiiiis vilket vi menade.." Mmm, eller hur. Vi visste ju redan då att han skulle visa oss fel, till nån kompis eller pappa eller farbror eller granne eller.. suck..
Han gick o han gick, huuuur länge som helst i snirklar o kringelikrokar. Vi ropade på honom o frågade varför han bara går runt runt, men "vi var "strax där.." Rätt var det var klampade vi in i nån temporär moske där en massa män låg på knä o bad. Vi visste ju att kvinnor inte fick vara där o ABSOLUT inte springa runt med skor! 
 
Precis när vi hade börjat tröttna på detta jagande o saktat ner farten möter vi en man med barnvagn, mitt i trängseln. Han hade hört att vi pratade svenska o frågade bara lugnt, vart vi var var på väg. Vi blev överlyckliga att nån pratade svenska o bara kastade oss över honom. Mannen gick där med sin familj - fru o tre barn.
 
På en halv sekund hade vi hälsat på allihop, förklarat att han lurade iväg oss, o lika snabbt blev vi bundis med denna familj. När killen upptäckte att vi stannat o gick tillbaka mot oss la jag armen om kvinnan o sa att vi äntligen hittat våra vänner o att vi inte längre behövde hans hjälp. Kvinnan fann sig snabbt o nickade instämmande. Han blev skitsur o frågade varför han gjort sig besväret att visa oss vägen om han inte skulle få nånting för det. Vi ropade på ines som hade växeln, o när hon räckte fram dem, suckade han irriterat, log o klappade henne på huvudet. Det var naturligtvis för lite pengar, tyckte han.  Man såg hur han rörde sig runt oss ett tag, men sen försvann han. 
 
Vi följde efter familjen, o när vi kom ut stod vi o bekantade oss med dem. Det visade sig vara en familj från stockholm där mannen är från Marakesh, men har bott i Sverige i många år. Kvinnan hade bott i sverige i bara 6 år, men pratade perfekt svenska, de hade en dotter på 7 månader, en son på 14 år o sen en son på 20 år. Sonen på 20 var så fruktansvärt snygg, o jag önskade så att jag var 20 år yngre. Den andra sonen o Mika fann varandra direkt o de gick o småpratade, o min Ines fann snabbt en bästa kompis i pappan. Alla blev helt överlyckliga över att ha  funnit varandra o det var verkligen världens härligaste familj! Mannen o ines gick framme o höll varandra i handen efter bara några minuter. Han var så himla go med ines o hon var i himmelen. :)
Jag tog en bild på de två när de gick framför mig o han höll henne i handen, o tänkte skicka till Henrik:
 
"Ines försvann imorse men jag hittade henne precis.." 
 
Men jag vågade inte.. Han är tillräckligt nojig som det är.. ;)
 
Familjen hade ett hus i Marakesh o skulle tillbringa tre veckor här nu över jul o nyår. Vi blev så glada över våra nya vänner att tiden rann iväg medan vi letade efter alla märkeskläder. De visade oss bla till ett stort lager, med MASSOR av kläder, o vi fann massor av butiker med kläder som vi totalt hade missat! Vi muttrade åt att tiden var knapp o att vi önskat vi hittat detta tidigare. Till slut fick de varsin Levis tröja o Ines var återigen i himmelen o bara hoppade runt o var tokmallig. 
 
Vi bestämde oss att vi skulle sätta oss på en restaurang o ta en kaffe o prata innan vi skulle ge oss av. Men innan vi hann beställa kom Michel (mannen) på att vi kanske hade bråttom, beroende på var bussen skulle gå nånstans. Vi vågade inte ta några risker, så vi reste oss upp, tog en bild o kramades hejdå. Lite senare såg jag bilden Anna tog, o ines står då o håller om Michels bamsemage med världens kram, så sjukt härlig bild!! 
Vi skyndade oss över torget bland alla turister, eldfacklor, apor i kedjor o ormar på marken. Anna som är LIVRÄDD för ormar sprang lite bakom oss så vi hann ha koll på var de låg. Ines hann se några ekorrar som var fastbundna o rörde på sig, o blev jätteledsen o tårarna kom. Hon har blivit ledsen flera gånger på grund av alla djur som mår dåligt, o hon köper ju inte mina förklaringar längre.
 
Jag kan förklara alla magra katter o hundar som springer runt överallt, men jag kan inte förklara människans satans beteende när jag ser idioten med apan i koppel som slänger upp apan på turistens axel o tar en bild som han sen kräver betalt för. O jag kan inte förklara den magra kattungen som var för svag för att ta sig uppför en liten trappa, o jag kan heller inte förklara hur människan kan ha ormar helt öppet på marken eller ha de hängandes till synes helt livlösa i sin hand. Satans jävla idioter. Hade de bara fattat engelska så hade jag skällt ut de äckliga männen, o jag hade kunnat ställa till med en riktig cirkus där på torget. 
 
IALLAFALL så skyndade vi tillbaka till hotellet o sa adjö till de goa gubbarna som jobbade där. Vi gav särskilt med dricks till mannen som vaaarje gång vi kommer till hotellet står i närheten o springer förbi, bara för att öppna dörren åt oss. 
Vi fick höra att busstationen var 5 minuter från hotellet men vi gick i god tid för att inte stressa. När vi aldrig kommer fram till nån stationsliknande plats, så frågar vi oss fram, o alla pekar åt samma håll. Vi går o går o känner stressen komma krypande. Till slut stoppar vi en kvinna som leder oss genom ännu en helt ny o okänd plats fylld av handlare där oset av rök ligger som ett täcke i luften. 
 
Efter flera minuter kommer vi fram till en station (?) o hon hjälper oss fram till en man som arbetar där. De diskuterar hej vilt o flera människor är till slut indragna. Till slut betalar vi 90 dirham var, vilket är vad vi hört innan att det skulle kosta. Vi är där 20 minuter innan avfärd o en man visar oss vägen till ett taskigt cafe där han tycker vi ska beställa kaffe. Anna som är kaffenarkoman tycker det är en utmärkt ide, o vi beställer lite fika. Vi tackar kvinnan med en massa kindpussar o hon får en peng av oss som hon motvilligt tar emot. 
 
Vi slår oss ner bland en massa skumma människor som tigger pengar till höger o vänster. När klockan är 19.00 o ingen hämtat oss så anar jag oråd, o går tillbaka för att leta efter mannen som skulle hämta oss när det var dags att åka. Då är dörren plötsligt låst o jag bankar förtvivlat. Då säger nån annan man att det är stängt?! o han förstod inte alls vilken buss jag pratade om. Jag blev hysterisk o förbannad o vi var alla helt slut efter allt spring. 
 
DÅ kommer det fram en man o presenterar sig o förklarar att bussen inte går förräns 21.30 alltså om 90 minuter. MEN han hade ju självklart en FANTASTISK ide o tyckte vi skulle ta taxi, till Agadir för då var han naturligtvis en ägare ev ett taxibolag. SÅKLART han var!! Jäkla pissnisse. Jag blev så jävla förbannad, o frågade argt vad det skulle kosta eftersom vi redan betalat 360 dirham (ca320 kronor). Han ägde ju då såklart även hela jäkla busstationen o kunde ju då lösa in våra bussbiljettr o då behövde vi "bara" betala mellanskillnaden på 900:-, vilket var ett "JÄTTEbra pris". Glöm det, sa vi vansinniga. Han sa då att en taxi bara tar 2,5 timmar eftersom den tar den nya motorvägen, o bussen kommer ta landsvägen o då är vi inte framme förrän efter midnatt. 
 
Ines o Mika blev vansinniga o tyckte absolut inte vi skulle betala några pengar utan de kunde hålla ut alla timmarna. 
Efter en lång förhandling gick vi med på att betala totalt 900 inkl. bussbiljetterna. Han var sur, men tog till slut budet. En taxi kördes fram, som tog oss till en annan taxi. Vi pustade ut efter en lååång dag o när bussen började rulla ringde jag Henrik som hade ringt flera gånger. När jag hörde hans röst började jag nästan gråta av alla känslor. För första gången ville jag bara hem. 
 
Jag satte på Westlife på hög musik o lutade mig tillbaka. Bakom mig satt två trötta ungar, o mina tårar kom när vi snirklade oss ut ur city. Så mycket känslor o vi var helt slut. Vilken jäkla dag. Jag hade separationsångest för att lämna Marakesh o alla underbara människor vi träffat, var överväldigad över att ha träffat våra nya vänner, vi var supertrötta på att förhandla överallt, o framförallt tyckte jag synd om oss. O så jäkla stolt över våra ungar som den kvällen var starkare än vi. 
 
Efter några minuter ville jag ha bekräftelse på att vi skulle vara i Agadir efter 2,5 timmar. Då säger taxihelvetet att det berodde på vilken väg han skulle ta. Tar han den nya motorvägen skulle det ta 2.5 timmar, men då skulle vi behöva betala ytterligare 6 euro, för det är avgiften de tar. 
"Aldrig i livet sa jag. Ni får inte en krona till. Din chef var nöjd med 900, o sa vi skulle vara i Agadir om 2,5 timmar.." han bara skakade på axlarna o menade på att 6 euro är väldigt lite. 
 
Jag frågade ungarna bakom oss, o de svarade i mun att han fick ta landsvägen. Det gjorde dem ingenting. De skulle ändå sova. Taxinissen gjorde flera försök att övertala oss, men vi gav oss inte. Han berättade att det FINNS bussar som går till Agadir varje timme, men det var från en annan station. Naturligtvis var vi på fel station. ;(
Därav förklaringen. 
 
Anna satte på sin ljudbok o jag satt o tittade ut genom fönstret o drömde mig bort. Efter en halvtimme råkade jag upptäcka att vi var uppe i bergen o körde på slingriga o krokiga vägar, i bäckmörker. Han körde i ok hastighet, men det sprang hundar lite överallt o han körde om i backkrön o snäva svängar. Jag vet inte hur många gånger jag bromsade med benen bakom honom o jag kunde inte slappna av för en sekund. Då ångrade jag plötsligt att jag snålat in på 6 euro. 
Efter minst en timme uppe i bergen kom vi ut på vanlig väg igen, o vi la sen märke till att han svängde av mot den nya motorvägen. Anna o jag bara nickade mot varandra. 
 
Vid 23.30 kom vi så slutligen fram till hotellet som var suuperfint o lyxig standard än den lilla rangliga disken som vi var van vid. Vi väckte ungarna o blev placerade i lobbyn med te o småkex. Vi sa vi var hungriga o de beställde varsin hamburgertallrik ifrån sin restaurang, o sen bar de upp allt till rummet. Vi åt o ramlade sen ihop i varsin säng. Eller nej, ines skulle tvunget pressa ner sig bredvid mig i 90sängen. Men jeeeesus vad skönt vi sov!!! 
 
Det var den dagen det. Dagen då vi lämnade Marakesh. Vi längtar tillbaka till människorna, lukten, åsnorna, ruinerna, o alla härliga o underbara människor vi träffat. Och vi är alla överens om att vi kommer åka tillbaka. Frågan är bara när. 
 
Nu ska jag sova. Imån är det JULAFTON!
 
Visa fler inlägg