Vi gör väl ännu ett försök va?

Asså denna blogg.. Jag kan sitta i timmar o läsa gamla inlägg här från bloggen. Alla inlägg om vardagen me ines som liten. GULD VÄRDA att ha som dagbok. O ines själv älskar när jag läser om henne. :)
 
Kommer ihåg att jag slutade för att jag helt enkelt inte hade tid, satt mycket me skolan då, o då satt jag ju på kvällarna o pluggade. Men jag tror inte det gått en dag utan att jag tänkt köra igång igen, just för att det är så roligt att gå tillbaka o läsa vid senare tillfällen.
Det är nästan exakt ett år sedan jag skrev senaste inlägget. Vid den tiden bodde jag ensam med ines o hundarna, men hade precis hittat tillbaks med henrik igen. Och eftersom jag är känd för att rusa framåt i ett jäkla tempo, så fortsatte vi helt enkelt på det spåret. Vi började smygdejta på våren, sa upp våra lägenheter i april, började leta hus tillsammans, åkte på semester till turkiet i juni, o när vi kom hem köpte vi hus.
I augusti flyttade vi in i ett kaos av bräder o provisoriska lösningar eftersom vi började renovera direkt. Henrik o jag har hittat det ultimata samarbetet - jag tycker o tänker o petar, o henrik fixar. Vi är FULLKOMLIGT nöjda me detta team. Eller hur Henke??
 
Mitt i all renovering hade vi sex ibland, o vid nåt tillfälle släppte jag tydligen igenom en liten guldfisk, o nu åtta månader senare sitter jag här som en flodhäst i soffan. Har på dagen fyra veckor kvar, o jag önskar snarare att det var fyra minuter. Idag mår jag bra, men jag har haft några djävulska veckor med foglossning då varje steg varit hemsk.
Nu är det ok. Mycket för att jag slutat jobba, men också för att bebisen är fixerad. Nu är jag mer bara jäkligt trött på att inte kunna sitta eller ligga utan att det gör ont, o sen längtar jag efter de snabba långrundorna jag brukade ha med min emil.
Allt är klart me alla inköp inför förlossningen. Vi har köpt ny bil, vagn, bilstol, säng, badbalja o lite annat. Har även sparat alla bebissaker från när ines var liten, så de ska jag ta in o tvätta iordning.
Ines längtar vansinnigt mycket, o pratar bebis hela tiden. Hon kommer tycka det är jättemysigt, men även lite jobbigt. Vi har försökt förbereda henne me att hon inte längre kommer vara prio ett, o att allt kommer vara annorlunda, men vi får se hur det blir. Tror hon kommer bli mammig, för det verkar vara vanligt.
Det jag själv funderat på är hur fasen jag kommer kunna älska nån lika mycket som jag älskar henne??
Det känns omöjligt idag.
 
Nu har Sverige precis vunnit EM-guld, o snart kommer henrik, julia o kasper dundra in me sitt fotbollssnack. De har varit på puben o kollat storbildstv, o är garanterat helt lyriska. Jag säger därför tack för mig o är faktiskt ganska stolt att äntligen fått tummen ur o skrivit första inlägget.
 
Puss o gonatt!!