Rastlöshet i dryg väntan

Ligger på sidan i soffan o skriver me en hand. Tiden då man kunde sitta är passè. Ibland om jag glömmer bort mig o sätter mig hastigt, så känns det som att jag bryter barnets armar. Som om de redan skulle vara ute? Likadant vågar jag knappt böja mig framåt när den gräver in fötterna under revbenen.. Då får jag bara lugnt stå still tills de har flyttat sig.
Tre dagar kvar till Domedagen, o redan nu är det drygt att vänta. Man har svårt att planera framåt de närmsta dagarna, men framförallt känner jag mig tråkig inför ines. För några veckor sen kunde jag åtminstone KLÄTTRA in i studsmattan o ligga där medan ines hoppar o på så sätt göra henne sällskap. Nu är det ett projekt att hitta rätt läge att göra henne sällskap i soffan till en film, o pussla eller spela spel får jag ibland göra ståendes.
Samtidigt har vi nu varit lediga i 2,5 månad o fantasin börjar ta slut. Trodde vi skulle hänga i trädgården, på stranden eller i poolen hela sommarn, men den planeringen är nerlagd pga vädret.
Dagarna tillbringar vi genom att pyssla, spela Mario Cart, fika på stan, hälsa på folk, bjuda hem folk, hoppa på studsmattan, titta på hennes uppträden, bygga Pet shop landskap (invaderade hela köksbordet i veckan så vi fick äta vid tv:n ett par dagar), städa, drömma mig bort bland bebiskläder på Lindex, klippa hundarna..
Igår åkte vi in till karlskrona o skärgårdsfesten. Där åkte hon nån karusell o fick en ballong sen åkte vi hem.
 
Det är dock skönt att Henrik är ledig ett par veckor nu, så jag har en vuxen att samtala med. Han har fixat o donat i vårt sovrum, som snart är klart! Igår började han på taket, han ska sätta sånt innetak som han jobbar med, o sen började han lägga golvet. Idag ska de byta fönstret o göra klart golvet. :)
För några veckor sen hörde jag att moderaterna kom med ett förslag att dela upp sommarlovet i mindre lov under terminerna. Detta för att många barn o vuxna upplever sommarlovet som rastlöst de sista veckorna samtidigt som terminerna hade behövt avbrott. DET hade vart helt super o jag hoppas detta går igenom.
 
Nu har hundarna vaknat o ska ut. Ha en bra dag!!
 
 
 

Förlossningar är överskattat

Idag är jag inne i vecka 39. Har 13 dagar kvar till beräknat datum. "Åh, den kan ju komma närsom!" hör man allt som oftast. Jo det kan den ju o man hoppas ju hela tiden att den kommer om en timme. Men den kan ju också dröja en hel månad till. O då är det rätt drygt att kolla på klockan. :/
Tänker mycket på förlossningen. Fasar. Alla pratar om hur "vackert" det är o det ska vara "det naturligaste som finns o förlösa barn".. Det är fan ren skitsnack. Det är det absolut värsta jag varit med om o ingen människa i världen förtjänar att utstå den smärta som kommer utav att långsamt bräcka upp detta stackars blygdben 10 hysteriska centimeter o sen (förlåt uttrycket, men det är nästan så det känns) skita ut en hel människa. O människan som kommer ut är klibbig o i alla möjliga färger o sitter fast i en slang som är lika tjock som barnets egna arm. Detta ska då vara navelsträngen, o den klipper de ju av som tur väl är. Hade varit mycket opraktiskt annars.. 
Jag kommer ihåg med ines att jag strax innan förlossningen hade hört att den smärta som kommer utav en förlossning bara kunde jämföras med att såga av sig en arm. Av egen kraft. O det tänkte jag på när jag låg o krystade. 
Ett nyfött barn är fantastiskt, men inte själva förlossningen. Jag känner att det är nåt vi gjorde i grottorna förr i tiden.Nu borde det endast finnas kejsarsnitt. Att skära upp o plocka ur det lilla barnet ur en liten ficka i magen.  Ines o alva är säkra på att jag kommer kräkas upp barnet. Tom det låter mer troligt. Jag diskuterade nte emot dem där, för ines bara skrattade mig rätt upp i ansiktet när jag för lite sen berättade lite ur avsnittet blommor o bin. Det var ren idiotförklaring i det flinet. 
Nej, ärligt talat så älskar jag att vara gravid. Jag älskar inte allt det dryga som hör till me foglossning o allt, men jag älskar känslan att ha en liten liten oskyldig varelse i min kropp, som jag ska skydda o bära runt på i flera månader. Jag har inte gått upp mer än 10 kg, o har bara en liten mage, så DET tycker jag inte heller är jobbigt. Men det ska bli skönt att kunna gå i normal takt o kunna röra sig fritt. 
 
När folk möter mig brukar de lägga huvudet på sned o lägga några tröstande ord. Men i själva verket så bara njuter jag av att gå här hemma. Har nyligen avslutat semestern o gått på mammaledigheten. Är det sol åker vi o badar o är det molnigt gör vi upp planen under frukosten. Henrik håller på att renovera i vårt sovrum, o häromdagen var vi i Kalmar o köpte golv. Det blir så himla fint o jag längtar som sjutton till dagen då vi får bygga ihop o bädda bebissängen. Skulle det inte hinna bli klart så löser vi det på annat sätt, men risken är ju att bebis sover i vår säng hela nätterna, vilket nog gör att vi sover sämre. 
 
Jag har bädat iordning barnvagnen o packat väskan. Vi har tvättat alla bebiskläder, o sorterat upp i de små storlekarna, så allt är klart. Allt är klart, förutom .. namn.. :/
IBLAND kan vi känna att vi snuddar varandra me våra förslag, men än så länge så tröstar jag mig me den där 3 månaders gränsen de har. Att man har 3 månader på sig efter födseln att namnge barnet. Vi kommer nog nyttja alla de 90 dagarna, tror jag. Sen blir det nog sten, sax o påse. ;)
Nu håller den på att spela plockepinn me mitt urinrör, så det börjar bli obehagligt att sitta mer nu.
 
Säger tack o hej för denna kväll. Imån jobbar henrik sista dagen innan ett par veckors semester. Ines o jag har sista besöket på MVC inbokat. 
Hej hej
 
 
 
 
 
 

Flummiga tankar

Om man tillhör den gruppen av människor som gör sig själva beroende av sol under semestern, så är man nog inte helnöjd med sommarn som varit. Jag förstår ju om man planerat att tälta eller lovat ungarna att bada poolen hela sommarn, att man är lite frustrerad över regnet, men varför muttrar man om man ändå inte planerat nåt?
Jag kan inte minnas att det var speciellt mycket gnäll i vintras när det kom fyra snöflingor?
Jag ÄLSKAR också sol o bad o kan ligga på brunnen varje dag. Men jag har också lärt mig att inte nämna mina morgonplaner för mitt barn, innan jag lovar henne sol o bad.
 
- Men Ines det regnar ju?
-DU LOVADE!!!!
-Men jag visste ju inte det skulle regna?
- DU LOOOVADE!!!!!!
 
Sen får man samla ihop alla kroppsdelar på det stackars barnet, lyfta upp det i knät o snabbt komma med reservplanen.
 
Jag såg förresten häromdagen så var det en barnpsykolog på morgontv angående hur man roar barnen på sommarlovet. Hon gav några enkla tips, men propsade på att det är viktigt att vi inte försöker för mycket, utan att de kan själva. Det är bara det att vi inte alltid tycker om vad de väljer. Jag fick blunda lite när hon sa att så fort solen kommer så kastar vi handlöst ut alla barn o ungdomar o tvingar i dem sol. De skiter ju i solen? Det är ju inte roligare att kasta pil eller sparka boll bara för att solen kommer fram? Hon sa att det är samma sak att nån skulle tvinga dig baka bara för att bären kommit upp, eller sticka raggsockar i soffan bara för att det är höstväder ute.
Vi kastar ut ungarna på gräsmattan o skriker "LEK!" o sen springer vi själva in o dammsuger. Precis som om det är mer ok att dammsuga än att kolla youtube-klipp?
Ines får påminna mig ibland när jag kastar ut henne i studsmattan o sen backar jag själv in i huset igen o städar. Hon tycker ju givetvis det är skittråkigt att vara ute ensam. Då får jag lägga svansen mellan benen o trippa ut igen.
VILL ungarna kolla plattan eller spela kort så låt dem göra det. Det vi kan propsa på är att de umgås med andra kompisar o inte sitter själva för mycket. O sen får inte EN sysselsättning ta över hela vardagen. Ines kan sitta länge med plattan, men hon gör ju allt möjligt med den. Hon kollar klipp från barnkanalen, spelar, lär sig skola, tränar danser o texter från musikvideos, lär sig olika smink o stylingsätt.. O så länge jag ser att hon hittar på olika saker med den så lägger jag mig inte i. Hade hon däremot varit inne på tredje filmen hade jag väl haft en o annan åsikt. :/
 
NU har mitt Troll vaknat o klockan är 08.20. Alva sov hos henne inatt o de låg o tisslade o tasslade till kl var 22.30. När Ines märkte att vi också skulle lägga oss då så skulle hon tvunget sova hos mig. Hon älskar att krypa ner o somna hos mig, för jag är så "gosig". Då ska jag ligga i sked mot henne o sen ska hon samla ihop alla armar o ben o trycka in dem i min famn. O sen får hon den där kärleksfulla sammetslena rösten. O pussar. Har inte riktigt löst frågan som uppkommer om några veckor när det ligger ett annat barn där. Då kommer det inte vara en kärleksfull o sammetslen röst, det kan jag lova.
 
Här är förresten jag från i helgen. Har nu kommit in i vecka 38. :)
 
Jag mår bra, förutom att jag mår illa ganska ofta o kan kräkas ibland. På morgonen vaknar jag ofta av att jag jag inte kan andas då det är för tungt, o jag har foglossning o förvärkar. Men denna värk kan jag ta utan problem. Det var värre när jag för några veckor sedan hade sån grym foglossning längs höfterna. Då kunde jag knappt ta ett steg utan att det högg som knivar i mig. Nu hade det ju bara varit konstigt om jag inte kände av nånting.
 
Nu har Ines väckt Alven. Hur fan kan de börja kvittra o fnissa sekunden efter de slagit upp ögonen?? En annan ligger ju o morrar några minuter innan man är redo för dagen.
Återigen. Barn är bättre än vuxna. :)