Kaos i mitt huvud.

Sitter i soffan. Dr Phil på tv:n, en hel hög med tidningar o kaffekoppen på bordet o min lilla docka ligger o snusar på en huvudkudde bredvid mig. Jag bestämde mig igår för att ta det lugnt på förmiddagarna, för hon har så svårt att komma till ro annars. Både måndagen o tisdagen har vi varit runt lite överallt efter att vi lämnat ines på skolan, vilket lett till att hon är ledsen o svårsomnad sen.
.
Jag kan inte komma ihåg hur första tiden med ines var. Då bodde vi i lägenhet, Julia var 12 år, Henrik jobbade hela tiden, vi hade en katt o vi var ute o gick mycket. O efter ca 2 månader blev Ines skrikig på kvällarna o jag gick runt med henne o dansade till Lets Dance på fredagarna. Hon blev dock lugnare när vi började med ersättning.
 
Men NU med detta lilla spöke, så är Julia snart 19 o planerar vuxenlivet, Henrik jobbar dagtid o på kvällarna vill han helst jobba med huset, vi har 2 hundar som är extremt rastlösa då jag inte kunnat ta ut dom på längre promenader de senaste månaderna, o sen har vi Ines som är inne  i nån period då hon hoppar från tonåring till liten flicka på nån sekund.
Egentligen är allt bra o säkert som det ska vara med en liten i huset. Men jag känner bara att det är ren kaos. Veckorna innan hennes födelse gick vi bara o väntade. Jag var som en tidsinställd bomb. Henrik stressade med renoveringen, ines var konstant speedad/uttråkad, då hon var trött på ledigheten o väntade på skolan o på att få bli storasyster. Jag städade o plockade o ville att allt var iordning till vi skulle åka in till BB.
 
NU när spöket anlänt är jag placerad i soffan eller i sängen där jag ammar henne mesta av tiden. Hon är egentligen en väldigt nöjd tjej som sover mycket, men kan också ligga o fundera o titta o spreta me sina små fingrar.
Alla säger att det tar tid att komma iordning med alla rutiner o så med en nyfödd. Nu är det hon som är en tidsinställd bomb. Jag känner mig konstant stressad, antingen försöker jag hinna med saker här hemma innan hon ska ha mat igen, eller så sitter jag fast i soffan o ammar o känner att jag inte får nånting gjort.
Men det får jag ju, Jag är ju här för henne! Det är ju vid mina bröst som hon kan gosa ner sig. Antingen äter hon, eller bara snuttar hon, eller så trycker hon ner hela ansiktet i bröstet o somnar i en märklig ställning så det ser ut som att hon inte får luft.  
O när jag pratar med andra som ammat sina barn, så berättar alla att de suttit fast i timmar i soffan o bunkrat upp med böcker o filmer, o suttit så i veckor. Så det är väl egentligen bara att gilla läget.
 
Jag älskar att amma. Egentligen. Det är så mysigt att ha henne snuttande där, o det tar inte många minuter innan ögonlocken sluter sig. O nu har hon börjat riva med sina små naglar på ett födelsemärke strax ovanför bröstet.
Men jag känner mig bara så fruktansvärt dum när hundarna tittar på mig med bedjande blick, eller när ines kommer o vill leka, eller när henrik kommer hem från jobbet o får ta tag i sånt som jag inte hunnit med. Jag vet att han föredrar det mot att bära på lillan. Han blir jätteotålig när hon är ledsen o otröstlig.
MEN återigen. Det är bara att vänta ut denna soffperiod.
 
Alla är konstiga, enligt mig. Både henrik o jag är trötta o diskuterar om ALLT. O oftast är det missförstånd. Vi har tex diskuteat namn o har äntligen kommit fram till ett, men nu har vi fastnat vid stavningen, så det lutar åt att vi kommer byta för ingen av oss ger sig. Jag vet att han hoppas kunna sätta fart med renoveringen efter jobbet på dagarna, men det går inte med henne i huset. Han håller på med hallen o trappen nu, o det dånar som fasen när han sätter igång maskinerna. Jag sa att vi kan försöka somna henne i vagnen på eftermiddagarna o ha henne ute i trädgården om han vill renovera. Eller kan jag åka iväg med henne.
 
Sen har vi Ines som börjat skolan (Nollan) denna vecka o är helt överlycklig o försöker vara lite äldre än vad hon är. Helt plötsligt älskar hon inte längre rosa, o vill ta ner sina Monster High bilder från väggen, o försöker riva bort sina låtsas tatueringar från armen när hon ska träffa kompisar. När jag pratar med henne om det så säger hon rätt ut att hon försöker vara större, o vill att jag ska ta på mig ansvaret varför hon valt rosa skrivbok o tatueringar osv. o det gör jag så gärna.
Sen är hon en liten tonåring i humöret när det är andra i närheten. Hon kan se skitarg ut, svarar inte på tilltal o när man frågar en andra gång så skriker hon: "Jag sa ju nej!!!" Men är det bara vi här hemma är hon oftast glad o är vanliga Ines.
Vi åkte till Maxi i söndags o köpte lite skolsaker att ha i hennes skolväska. Det var nån skrivbok, miniräknare o ett pennskrin. O på kvällen var hon så nervös märkte man, så henrik o hon satte sig o hade skola. Hon är skitduktig på matte o att stava. Men tycker inte det är lika roligt att läsa.
O hon är så noga med att ta på sig sin väska, som är nästan lika stor som hon själv, även om vi bara ska till bilen. O hon blev högst besviken över att inte fått använda sina saker i klassrummet.
 
O varje dag efter skolan har hon massor att berätta om, o hon är helt lyrisk. :)
Hon kan alla namnen o berättar om alla "lära-känna-lekar" de haft o maten är ju såååå mycket godare än hemma, o fröken är sååå snäll, o det finns busiga pojkar i klassen o sen har vi en utländsk tjej som inte förstår svenska, men som Ines försöker prata med ändå. Hon frågade mig hur jag pratar med de nyanlända på jobbet o jag sa hon skulle ta tjejen i hand o ta med henne till leken.
 
Här hemma växlar hon mellan världens bästa storasyster där hon passar lillan medan jag hänger tvätt tex, hon tar ut hundarna på promenad, o hon hämtar saker när jag ammar o hon gosar med lillan. O bredvid barnvagnen i hallen har hon placerat sin dockvagn. Hon kan gå därifrån till tonåringen som hatar allt o alla o speciellt mig. Jag är alltid den elakaste.
O jag har absolut inte det tålamodet som henrik har. Han är bästa pappan. :)
 
Till sist har vi lilla jag, som har kaos i huvudet, o låter det går ut över alla andra. Hoppas det snart går över.
Den enda normala som inte påverkats det minsta av en nyfödd i huset är väl då Julia. Hon har bara sin hund i huvudet.
 
Nu ska jag sätta in dockan i bilstolen o hämta ines. Hon ville leka med kompisar nu på eftermiddagen, men jag vill hänga med henne ensam idag. Hon går o väntar på att jag ska sluta blöda så vi kan hoppa studsmatta. :)