Nedslagen av Amors pilar.

Åh, äntligen har jag fått tag i en dator så jag kan fortsätta blogga!! Min dator har vart HELT sönder, o jag har inte fått tillgång till nån annan dator på flera veckor nu.. Har letat överallt efter en dator, men nä. Finns inte nånstans.

ELLER har jag inte haft tid me er. Eller TID har jag haft, men min hjärna o jag har inte vart så synkade på sistone.

Jag är kär. Helt nedslagen har jag vart. Mysigt! säger alla. Men det har fan varit skitjobbigt, kan jag säga. Tänk er själva o tappa greppet om allt annat runt omkring er. Jag har inte svarat på sms eller haft en tanke på umgänge me my o alva eller mia o elin, som annars funnits i våra liv. Jag har tidigare stört mig på andra som är nykära o bara låser ute alla andra. O nu är jag ju sån själv.
Allt detta kom helt oförberett o oplanerat, o jag hann aldrig bli sådär desperat efter kärlek i mitt liv som jag trodde jag skulle bli. Ines är ju min kärlek!!

Det började me att jag på min födelsedag öppnade konto på Mötesplatsen.se, helt enkelt för att jag var nyfiken. Kände mig lite som Bridget Jones när jag satt där me min flaska vin. Inte ett dugg patetisk.
Jag var lite oförberedd på responsen, o efter 2 timmar hade jag 47 meddelanden på min vägg o ännu fler besök. "Nu jävlar" tänkte jag, "hittar jag inte drömprinsen här, kan jag lika gärna gå i kloster." En av de första som skrev var HAN, Mattias. Både han o jag reagerade på att vi båda var singlar för vi trodde den andre hade fast förhållande. Jag kände egentligen inte Mattias så bra, men vi har lite historia bakom oss. Han var nämligen ihop me min syster, Malin när hon var 13 o han var 14. Då var jag 8 år, o kommer inte ihåg så mycket mer än att eje o jag sov hos honom på madrass i hans sovrum när de skulle passa oss. Men efter det har han alltid varit "Malins Mattias". Sen jobbade jag ihop me honom på Berg&Berg år 2003 tror jag det var. Efter det har jag inte sett honom trots att vi båda bor i rby.

Vi började tjatta där på mötesplatsen iaf, o sen blev vi fb-vänner. Inget konstigt me det. Men sen frågade han mig på fb om vi skulle ta en kaffe nån dag. Jag insåg då att det låg nån form av baktanke bakom det hela eftersom vi båda träffats på mötesplatsen. Jag ringde malin o frågade om det var konstigt, o hon bara garvade.

-ÅÅH, du kommer få VÄRLDENS bästa svärföräldrar o svägerska!!
-För fan, malin. vi ska ta en kaffe!!

Sen blev ines o jag dåliga o låg däckade i en vecka. På fredagen skulle vi då ta en kaffe hemma hos honom, för han bor precis vid ines dagis så jag tänkte springa inom innan jag hämtade henne. Jag hade inga som helst förhoppningar utan kände nästan mer anti än nervös. Vet inte ens om jag hade smink på mig. Jag har inte alls vart sugen på att gå på date eller nåt utan vill bara hitta min prins o sen är det bra. Han hämtade mig o vi satt här hos honom o pratade skit. Vi hade jävligt trevligt, vilket skapade kaos i min hjärna. På em hade jag ångest när my o jag åt glass på stan me ungarna.

Jag var inte beredd på att hamna i nåt, o allt blev plötsligt hemskt konkret. Hur ska jag kunna hångla me nån annan än Henrik?? O hur fan har man sex me nån annan än henrik?? Jag var 21 när jag träffade honom, o fick lite panikkänslor över att "börja om". Inget jag såg fram emot, kan jag säga.
Jag fick sen ett sms av M (han får heta M i fortsättningen) där han frågade om jag ville träffas me ungarna på lördagen o äta lunch. M har en son som heter albin o fyller 10 i höst. jag hade inga andra planer o tackade ja. Vi var hos dom o åt o pratade o lekte kurragömma me ungarna. Det var hemskt trevligt o vi hade skitmysigt. Men fortfarande inga tecken på känslor från nåt av hållen.

När vi åkte så hade albin skällt ut M för att han inte pussade mig. Han menade på att han kramade ju ines, så då kunde ju M ha pussat mig. Efter en massa sms senare på kvällen blev det ganska klart att det fanns känslor oss emellan. På söndagen var vi iväg på  kalas hos annas kids, o på kvällen var jag så sprallig i kroppen så jag satte ines på cykeln o körde upp till M o albin kl. 19 på kvällen. På vägen dit fick jag panik för det var ju så tydligt varför jag skulle ut o cykla på kvällen, så då ville jag bara vända. Skämdes som ett svin när jag stod på trappen utanför hans dörr. "Hej jag heter nina o jag vill hångla" stod det i pannan.

Vi lekte kurragömma igen, men M fattade aldrig mina planer, men till slut tog jag tag i honom i köket o pussade på honom. Ungarna låg gömda o väntade på att han skulle hitta dom. Det blev några pussar i smyg under kvällen, o detta var då starten på allt. Efter det är det som om nån slagit ner mig me en planka. Vi har faktiskt träffats varje dag förutom när ines o jag var me Fia o isabel på astrid lindgrens värld. Albin har tjatat varje dag på att vi ska komma, men jag har hela tiden frågat ines vad hon vill. Hon har ju inte sett mig pussa på nån sen henrik o jag separerade. Men ines har me velat komma hit så då har det blivit så.

De bor i ett hus vid brunnsskogen o efter några dagar tog jag hit hundarna o jag insåg ganska snabbt att jag kommer inte flytta hem igen. Både M o jag är ganska snabba när det gäller o vi är så säkra på allt så nu jäkla kör vi. Imån är det 3 veckor sen vi tog det där kaffet o vi har redan pratat flytto barn o semestrar. NEJ, vi ska inte ha barn nu, men vi vet båda två att vi vill ha fler. Däremot är det en återkommande fråga från andra vi träffar. Min smidiga mamma frågade efter barn 2 minuter efter att de träffats. Nu är det ju så jäkla smidigt så våra familjer känner ju redan varandra sen malin o han var ihop, o sen har hans mamma jobbat ihop me mamma inom vården.

Nu känns min lägenhet som en övernattningslägenhet man aldrig sover i, o jag är bara där o ger fiskarna mat på kvällen. O för varje gång så tar jag me mig en kasse eller två. Jag ursäktade mig nån gång o sa till M att du är medveten om att jag håller på att smyg-flytta-in här va? "Ja, men då blir det inte så mycket att bära sen" blev svaret. Det känns som vi känt varann hela livet o nu vill jag bara att det ska gå några månader så jag kan flytta in, bara för att det ska se snyggt ut på pappret. Men jag kommer flytta in i sommar, det vet jag.

Henrik flyttade till stugan i helgen för att spara in lite pengar i sommar, så då tänkte jag att ines o jag skulle bo i lägenheten under min vecka bara för att hon skulle få en fast punkt. Man tycker att en flytt borde ta på psyket hos de små, o tills henrik kommit iordning me allt där hemma o packat upp allt så borde jag va hemma me hennes vanliga vardag o hennes vanliga saker i hennes vanliga rum. Men på måndagen skulle vi bara vara här ett par timmar o sen åka hem, men då blev ines sur för att hon inte fick sova hos albin. Jag försökte prata me henne för att få henne förstå att vi faktiskt KAN va i lägenheten, o jag tänkte kanske att hon ville ha lite egen-tid me sin mamma, men icke. Jag blev ju självklart överlycklig, men ändå lite nervös för att hon skulle bli orolig eller så me nya sovplatser överallt. Men ungar verkar ta det bättre än oss o för henne är det nu en självklarhet att vi ska sova här. Hon sover nu på en madrass i albins rum. M jobbar 2-skift o har albin den veckan han jobbar dag.

Jag är ute i brunnskogen me hundarna ett par ggr om dagen o emil har gått ner i vikt av allt spring! Enda problemet vi hade i början var våra djur. M är egenrligen skiträdd för hundar, men har nu fått vänja sig. Nu blir han dödsmallig över att våga klappa dom på huvudet. Han försöker vara tuff o skäller på dom när de gör fel, men nemo blir ju så jäkla rädd så när han springer o gömmer sig så får M ångest o ger honom godis. :)
O de har en katt som äter människor. Jag tycker om katter, men bara mina egna som jag litar på. Hundar visar så tydligt hur de känner, men katter har fan samma ansiktsdrag o blick när de ska anfalla eller kela. Men han är 15 år så han ska väl snart dö.. Jag sa jag skulle nacka han i sommar om han inte självdör. Jag pratar me honom o ger han mat o klappar honom mycket avslappnat på ryggen, men jag är ständigt på vakt. Djuren går jättebra ihop, men det var först efter att simba (katten) viast dom vem som bestämde. Nu är de luft för varandra.

Jag har träffat hans familj ett par ggr, o även en del av hans vänner. Han har träffat mamma o anna men inte malin. Vi ska hälsa på malin nån dag för de har ju inte heller setts på 100 år. Pappa o eje får väl dröja ett tag till.

Det är svårt att me ord förklara vad jag känner. Skolan har vart fucked up o jag bara sitter o småler o planerar här hemma me alla rum. Mentalt flyttade jag in förra veckan. M skäller på mig för att jag har pajat hans liv. han kör fel me trucken o hämtar fel material till folk. Han säger sig alltid ha koll på allt o har bra minne o är alltid i tid till allt. Men igår när vi satt här hemma ringde albins lärare o undrade var han var, o då hade han missat kvartsamtalet.. jag fick mig en utskällning för att jag förstört hans huvud.
O jag är likadan jag. Häromdan var anna här o hälsade på, o då missade jag att hämta min dotter o fick springa upp till dagiset.

Allt känns bara jävligt rätt. Klyschigt kanske, men så är det.

Nu ska jag fortsätta me skolan. Har en vecka kvar o sen är det sommarlov i ett par veckor innan jag börjar jobba på midsommarafton!

Puss o hej
Visa fler inlägg