Ondska

Har suttit ett tag nu o funderat på hur jag ska skriva detta inlägg. Brukar inte fundera så mycket, utan bara skriver rätt av. Jag använder ju den här bloggen till att skriva av mig - av tankar, händelser, skumma fantasier..
Har inte skrivit nåt sen i tisdags, o jag skyller väl på jobb o en vaken ines. (Kommer inte ihåg om hon ens var vaken på kvällarna, men hon är ju inte här o kan försvara sig, så hon får ta det.)

Varför jag inte skrivit de senaste dagarna är för att jag har sånt jävla stort hat inom mig som gjort mig så deppig o tom i skallen. Mamma har alltid sagt att man inte ska använda ordet "hat" för det är så starkt o fult. Hon rynkar än idag pannan när man använder det ordet. Men nu undrar jag mamma - är det ok att säga att jag hatar Brejvik? Även om det nu skulle va ett starkt ord, så är det bara ett litet irriterande hårstrå i ögat, mot vad jag egentligen känner för detta avskum.

Det han gjort är det absolut sjukaste jag nånsin läst om o hört om. Det pågår krig hela tiden över hela vår värld, o man har hört om attacker på oskyldiga människor där folk blir lemlästade, våldtagna, o mördade. Varje dag står det om krig i tidningen o det är nästan så man blivit immun mot allt. Det enda jag gör åt allt är att sucka o sen vänder jag blad eller byter kanal, o VIPS så är problemet borta ur mitt liv.

Jag reagerade inte speciellt mycket när jag hörde om bomben i Oslo. Politik o religion kommer alltid förbli grunden till krig o bomben var just riktad mot rikstadshuset där statsministern håller till. Lite senare på kvällen hörde jag bara lite snabbt om att det varit skottlossning på en ö där 8 unga människor dödats. På lördag morgon vaknar jag av ett sms av min far som skriver att 80 människor dog på ön.

Ända sen detta sms har jag suttit helt paralyserad o följt alla medier så gott jag kunnat. Vet inte varför jag gjort det, för jag mår så jävla dåligt av alla historier o lipar bara när jag läser om allt. Jag tänker på det hela tiden o får blinka bort alla tårar när jag är bland folk. Det är tur jag jobbat så jag får annat o tänka på, men sen ligger jag på kvällarna o tänker på allt o kan inte somna.
Det finns många idioter som gjort både det ena o det andra o skjutit på folk. Men oftast så skyller de allt på nån religion eller nån röst i huvudet o sen slutar de alltid me att de skjuter sig själva  o ser sig som några jävla martyrer. Fega jävlar.

Men sen kom den här. Jag kallar honom X för jag ryser av bara namnet, o jag vet inte vad han är för nåt. Omöjligt att han är människa. Vad man än kallar honom så är det för snällt. Jag har funderat idag på vilket straff jag tycker han är värd, o det enda jag kan tänka på är att ge honom en spruta som gör honom odödlig o sen släpp ut honom på de norska gatorna o ge norrmännen o hela världen fria tyglar att straffa honom. Jag önskar alla rätten o möjligheten att släppa ut sitt hat på detta .. X. Han ska be på sina bara ben att få dö, men han kan inte dö, bara ta emot alla slag. Jag önskar honom allt ont som nånsin funnits.

Jag försvarar inte bomben i Oslo, men där fanns åtminstone bara en önskan att förinta den norska regeringen. Alla kan bygga en bomb o placera ut den o gå därifrån. Men att sen klä ut sig till o uppföra sig som polis o sen systematiskt gå runt o skjuta ungdomar o barn i 2 timmar..

Först lurar han dom till sig genom att lova trygghet o skydd. Sen lyfter han geväret, siktar, skjuter, går fram till offret o säger godnatt, o sen skjuter av ett skott till. Detta gjorde han me alla. Han tog sig tid för varenda en o mötte deras fasansfulla blickar o hörde hur de skrek o bad för sina liv. Många gånger skrattade han medan han sköt. Det var inte bara de politiskt aktiva ungdomar han sköt på, utan han dödade även barn som var där.
Igår satt jag på lunchen på jobbet o läste om en kille som sprungit ner till stranden där en stor grupp barn samlats för att gömma sig. När de hörde skotten närma sig kastade sig de större barnen o ungdomarna i vattnet för att simma bort från ön. Men de mindre barnen som inte kunde simma så bra stod kvar på land o skrek. Den här killen kastade sig i vattnet o när han kommit en bit såg han X gå runt o skjuta ner alla barnen en efter en.

När jag läste detta mådde jag så jävla illa o tårarna kom direkt. Detta var ju bara en historia. De var ca 580 st tror jag på ön, o alla har de egna skräckbilder o historier. Nån tjej spelade död under två av sina döda kompisar i över en timme o vågade inte andas. Vapnet hade varit så nära så hon kände värmen i ansiktet, men hon bara blundade o hela tiden kände hon blodet rinna ifrån skotthål i hennes ben. Men hon kände aldrig nån smärta, bara lukten av sina döda kompisar som låg runt henne. Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon som upplever detta någonsin kan få ett normalt liv. De måste ju vara skadade för livet.

Jag vill inte använda ordet positivt i detta inlägg, men det enda positiva i allt detta är att han inte sköt sig själv. Han ska fan inte komma undan så lätt. Han kommer (förhoppningsvis) få ett  helvete i fängelset, o när han väl kommer ut om hundra år så kommer folk fortsätta kasta sten.

Sista bilden på X är tagen i em när han åker i polisbilen. Han småler o ser så jäkla stolt ut. Jävla monster.
Visa fler inlägg