28 augusti 2020

Den 28 augusti 2020. Ett riktigt vidrigt datum, som jag aldrig mer vill återuppleva igen. En kväll som likt en film, rullar om o om igen under ögonlocken. 
 
Det har nu gått en vecka sen den fredagen. Jag o tjejerna åkte tillsammans med pappa upp till stockholm för att fira pappas 75årsdag tillsammans med bröder o deras familjer. 
Vi släppte av pappa i Linköping, körde vidare o kom fram till Eje o Ingela vid 18tiden på kvällen. Vi åt god middag o barnen satte sig sedan på golvet o spelade spel. 
 
På vägen upp sa jag till pappa att jag skulle ringa mamma när jag kom fram för att se hur hennes besök på sjukhuset gått, tidigare under dagen. Hon var o röntgade hjärnan på förmiddagen då de misstänkte att hon haft en stroke, som i sin tur gjort att hon tappat rösten. Mamma förlorade rösten i vintras o har sen dess endast kunnat viska. 
 
Jag glömde ringa mamma. 
 
Strax efter 20 tyckte vi det var dags för de mindre barnen att lägga sig. När jag står o borstar Elsies tänder på toaletten ringer min telefon. Jag säger då till Elsie att vi glömt ringa hennes pappa för att säga vi var framme i stockholm. Jag trodde det var han som ringde o jag tänkte jag ringer upp sen. 
 
Det var inte Henrik som ringt, utan Kenta. Mammas man. Jag lyssnade av meddelandet som han lämnat, o där skriker han "RING MIG, RING MIG, RING MIG!!!!" Heeelt hysterisk o jag hör att han är onykter. 
Jag får såklart panik o börjar ringa. Jag ringer både honom  o mamma flera gånger. Inget svar. Klockan var då 20.26. 
 
Jag smsar Fredrik, deras granne, o frågar om han kan gå ner o kolla till dom. Strax efter ringer han upp o säger med bestämd röst: " Nina, jag vet att ni är i Stockholm, men ni bör köra hem. Ni bör köra hem NU. Ambulansen kommer nu. Jag måste sluta."
 
Jag säger till Eje att han ska packa sina saker o ungarna ska ut i bilen för vi ska hem. Eje menar på att mamma har åkt in o ut på sjukhus det sista året så det är ingen fara. Jag förklarade att jag fattade på Fredriks röst att det var JÄVLIGT allvarligt denna gången. Jag skulle hem. 
 
Jag ringer min systerdotter Maja, o ber henne köra in till akuten o möta upp mamma där. Jag skickar henne mammas personnummer o hon sätter sig direkt i bilen o kör. Jag väljer att ringa henne framför mina systrar då jag funkar bäst med henne. Hon behöver inga förklaringar utan vi förstår varandra direkt. O så var det nu med. Jag sa att mamma åker in med ambulans nu o du får möta henne. Hon sa ok, o var ute i bilen direkt. 
 
När Eje förstår att jag ska åka oavsett, så packar han snabbt ner grejer i en väska. Jag säger till ungarna som krupit ner i sängen att vi ska hem, o de förstår direkt allvaret o tar på sig skorna i hallen. Deras Elise får panik o blir jätteledsen. "JAG FÅR ALDRIG TRÄFFA FARMOR MER!!!!!" Hör jag henne skrika. Hon ville ju följa med. Ingelas tårar rinner o hon kramar mig hårt o uppmanar mig att åka. 
 
När vi har skorna på oss o snart ska gå, ringer fredrik igen. Då gör de HLR på mamma o de inväntar en ambulans till. Jag skäller ut stackars Fredrik o säger att de inte får göra HLR, för det har hennes läkare sagt. Hennes kropp klarar inte det. 
 
Jag förstår då att det är kört, att vi håller på att förlora mamma. Jag ringer Maja igen o säger åt henne att vända o köra hem till mamma, vilket hon gör. 
 
Jag hör mina hjärtslag när vi står i hissen. Barnen tittar på mig. Till slut frågar ines försiktigt om mormor är död, varpå jag svarar NEJ. Alla fyra hoppar in i bilen o jag hinner köra i kanske fyra-fem minuter när Maja ringer. Eje svarar. Jag hör honom mumla lite o sucka. han lägger på o smeker mig på ryggen. 
 
- Är hon död?
- Ja. 
 
Där blir det helt svart för mig. Jag tror jag ligger över ratten, o Eje skriker åt mig att stanna. Eje stiger ur bilen o ringer mina systrar. Jag känner barnens händer över min rygg o mitt hår, som försöker trösta. 
 
MAMMA KAN INTE VARA DÖD. Mamma är odödlig. Mamma finns ALLTID när jag behöver henne o hon backar upp mig till 200%. mamma är mamma. 
 
Sen följer 6 timmar i bilen hem. Barnen somnade nästan direkt. Eje kör till Värnamo o sen byter vi. Jag sitter hela natten o ringer runt till mammas syskon några vänner. Jag håller ständig kontakt med stackars maja o Fredrik där hemma som sitter med kenta hela natten. 
Jag hade sån fruktansvärd ångest för att Maja, 25 år, fick sitta med allt ansvar där hemma. 
Hon i sin tur har berättat hennes version. O Fredrik sin. 
 
Fredrik kom ut o såg mamma sitta upprätt i solstolen. Hon hade händerna i knät o huvudet hängde på sidan. Eftersom Kenta försökt väcka henne o inte lyckats så ringde han mig o skrek i mobilsvararen att jag skulle komma. Han har alltid sagt att han inte vill ringa ambulansen om inte jag är där, men denna gången hade han gjort det. 
När Fredrik kommer ut kollar han pulsen o han känner ingen. Samtidigt kommer första ambulansen o de lyfter gemensamt in henne i köket o klipper upp hennes kläder. En av ambulanskillarna får sitta o lugna en hysterisk Kenta i soffan, medan Fredrik o den andra sköterskan gör HLR. 
 
Ytterligare en bil kommer o lägenheten fylls av folk. Maja kommer in o ser sin mormor ligga på golvet med folk runt omkring sig. Hon har sagt nu att hon aldrig kommer glömma det ljudet av HLRmaskinen o synen av mormor på golvet. Hon vet om att de inte ska göra HLR, o förklarar det för sköterskorna, men de nonchalerar henne. Efter 30 minuter har de sett en mindre aktivitet o de kör på fem minuter till.
 
21.09 avslutar de HLR o plockar ihop. Det har anlänt en läkare som är den enda av alla de som springer runt, som överhuvudtaget ser maja. Medan de andra packar ihop o till slut lämnar lägenheten, så sitter läkaren med maja o Kenta o pratar med dem en lång stund. 
 
De lyfter in mamma i hennes säng. De ber för henne. Maja vill inte att hon ska ligga naken så hon klär på henne en slappeklänning som mamma  älskar o klipper upp den i ryggen för att få på den. Hon får frågor om begravningsbyrån o om de ska hämta mamma eller lämna henne, o maja ringer oss. Jag säger att mamma gillar Krister Holmqvists begravningsbyrå, o Eje o jag anser att hon inte ska ligga kvar i sin säng, utan ska till bårhuset. 
 
Maja o Fredrik fixar med allt hela kvällen o natten. Prio 1 blev ju förstås att lugna Kenta. 
 
Vi kör hem till Henrik o lämnar av barnen där, innan vi kör till Kenta. Jag fick panik av att bara köra in på deras parkering. Fredrik hade precis gått in till sig, o Maja möter oss i dörren. Hon var heeelt slut. 
 
Eje o jag sitter hos Kenta en stund. Jag tror vi får honom att lägga sig innan vi kör hem till mig. Efter 3 timmars sömn vaknade båda två, o sen följer dagar dagar av sorg, kramar, kroppar som skakar o fryser, tårar, skrik. 
 
Värsta natten i mitt liv. Absolut värsta natten. 
 
O om o om igen tänker jag på sista gången jag såg mamma. Det var förra tisdagen, 3 dagar innan hon dog. Då fyllde kenta år, o Elsie o jag var där med blommor o tårta. O jag hade köpt en AirFryer från mamma, fastän det var hon själv som ville ha den. Så gjorde hon alltid. 
Sista bilden på mamma. 😭💗
 
Nemo hoppade upp i mammas knä, o Steffo, deras hund, blev sur o morrade. Då ryckte Elsie in o stoppade tjafset. 💗
 
Veckan som gått har varit fullpackade dagar. Jag behöver gå igenom de oxå, men det tar vi en annan kväll. 
 
 
 
 
 
 

Visa fler inlägg